Jag anser att familjepolitiken liksom skol-, arbets- och hälso-,sjukvårdspolitiken är de centrala politiska frågorna i samhället.
Familjer som vill ha ska få möjlighet till samhällets stöd för att skaffa barn. Den ursprungliga biologiska formen för att skaffa barn skall inte diskrimineras.

Kärnfamiljen är som namnet tyder, kärnan och normen i det svenska samhället. Gudskelov!

Ska KD säga: som mobbar homosexuella på löpande band. Gissar att folk är intoleranta mot just intolerans. Inte konstigare att folk ogillar SD för deras intolerans.

Det är ju så urbota korkat att säga att heterosexuella kärnfamiljer mobbas för att andra familjeformer får rättigheter de med. Det är ungefär lika dumt som SD-gubbars yrande om att svenskar diskrimineras för att invandrare får hjälp.

Jag undrar ibland vad som hände med liberalismen inom högern. Är den som bortblåst?

Visst är det underbart med samkönade äktenskap, visst är det underbart att homosexuella får adoptera barn, visst är det underbart med fler kvinnor på arbetsmarknaden och gärna i höga positioner, och visst är det underbart när föräldrar kan dela föräldraförsäkringen i hälften var - så att barnen får uppleva vardaglig omsorg av så väl sin mor som sin far.

Men det är också underbart när vuxna människor själva får styra sina liv efter egen vilja och förmåga. Varför ska staten ner och pilla i vem som tar ut endera månaden hit eller dit? Det finns ett annat ord för sådant: förmynderi. Men för genusintelligentian finns inga hämningar, den personliga friheten offrar man gärna på genuskollektivjämställdhetens altare.

KD - hur var den nu med verklighetens folk? Här har ni ert sista hamnstrå till politisk överlevnad. Ta det, eller fall i evig glömska på politikens sophög.

Håller verkligen inte med dig Blåmesen.
För det första är förmynderi inte alltid något dåligt.
Det finns en massa saker som samhället, staten, vad du vill, skyddar oss från där det är positivt.
Där anser man att inskränkningar i den personliga friheten väger lättare än andra saker. Exempelvis droger eller alkohol. De flesta av oss accepterar ett viss mått av förmynderi i många frågor och det är inte konstigare än så med föräldraförsäkringen.

I ena vågskålen ligger alltså självbestämmandet att helt styra över föräldradagar. Vad man ofta glömmer bort i den debatten, och som gärna KD-gubbar blundar för, är de strukturer som gör att det inte alls är ett enskilt personligt val. Det är väl klart som korvspad att det är ett icke jämställt samhälle och icke jämställda könsroller och förväntningar som gör att merparten av föräldradagarna plockas ut av kvinnor.

Vad man även väljer att blunda för är den effekt detta har på kvinnor status på arbetsmarknaden och deras löner. Därför är det en tung jämställdhetsfråga med en individualiserad föräldraförsäkring.

Något annat man väljer att bortse från är förväntningar på männen. Män förväntas ta ut färre föräldradagar och många gånger ses det som något negativt, något omanligt, etc. Detta berövar många män viktig tid i barnens tidiga år bara för något slags manschauvinistiskt machoideal och en förlegad manlig könsroll.

En grupp som dessutom helt bortses från i den här debatten är barnen, och deras rätt till båda sina föräldrar lika mycket. En individualiserad föräldraförsäkring ger barnen rätt till lika många dagar. Men det väger väl lätt i KD-gubbar våta dröm om ett 1800-talssamhälle där mammorna är hemma med barnen medan papporna arbetar.

Verklighetens folk, jo man tackar. Från ett parti som allt som oftast ligger under 4 %.

Pseudonym. Som liberal (jo, det är jag) så anser jag att myndiga personer utan handikappande psykisk diagnos faktiskt kan ta vara på sig själva och därför också ska ges så stor personlig frihet som möjligt. Det finns naturligtvis begränsningar för denna frihet, nämligen när den står i konflikt med andra människors frihet, med allmänna intressen, med miljöhänsyn, ja listan kan göras lång. Det finns också begränsningar i vad man får göra med sig själv i fall då det kan anses få negativ inverkan på anhöriga, kosta samhället stora pengar i vårdresurser etc. Och vi har även exempelvis en sjukförsäkring som (med rätta) gäller alla eftersom vi alla vid något tillfälle i livet anses riskera sjukdom och eftersom kostnaderna för den allt dyrare vården rent samhällsekonomiskt bättre bärs gemensamt. Därmed inte sagt att man bara utan vidare ska extrapolera dessa inskränkningar i personlig frihet till att gälla allt mellan himmel och jord, vem som ska vara hemma med barnen, vem som ska jobba, vem som ska plocka ur tvättmaskinen och vem som ska skala morötterna.

Självklart är det (citat Pseudonym) "klart som korvspad att det är ett icke jämställt samhälle och icke jämställda könsroller och förväntningar som gör att merparten av föräldradagarna plockas ut av kvinnor". Men när man tar statistiska fakta som gäller en hel befolkning och omvandlar dessa till direktiv som man kör upp i baken på enskilda människor så har man gått för långt. Jag håller med dig om att kvinnor i gemen har en usel status på arbetsmarknaden, men de olika former av kvotering som allt som oftast förs fram som en lösning är inget annat än en quick fix av statistiken. Det förändrar inget mindset och det stjälper över ansvaret på enskilda individer som förhindras göra de val som passar dem. Det är som att andas på termometern tills den visar 20° och sedan deklarera att nu är det i alla fall sommar.

(forts) Sedan är det ju lite tveeggat att hävda barnens rätt till sin far. Därmed underkänner du ju alla ensamstående mödrar och samkönade pars rätt att uppfostra sina barn. Jag tror inte riktigt att det var så du menade? Dessutom har du nog fått historien lite om bakfoten när det gäller hemma-mammor och arbetaborta-pappor.

Skönt att vi delar grundproblematiken.
Det gör nämligen inte KD som du verkar vurma för, vilket jag inte förstår.

Nej, jag menade inte att underkänna ensamstående, samkönade par eller andra familjekonstellationer. Ensamstående har ju samma rätt att ta ut samma mängd dagar som ett par tillsammans. Och det ska inte vara någon skillnad för samkönade par med barn.


Tycker inte detta är särskilt konstigt. Att kvinnor stannar hemma i större utsträckning beror på en felaktig struktur. För att bryta strukturen skapar vi en annan struktur, där föräldradagarna fördelas lika mellan föräldrarna. Tycker inte heller det är en quick fix. Det må vara en enkel förändring som ger stor effekt. Med förändringen kommer förändrade attityder.

Vi är nog ense om målet, men inte vägen dit.
Men KD är inte ense om målet.
De är ett reaktionärt parti som vill skruva tillbaka klockan.

Nja, jag vurmar ju egentligen inte för KD, däremot för sakfrågan - att människor ska ha kontrollen över sina liv. Sedan är jag fullt medveten om att KD i andra liknande frågor rörande kontrollen över det egna livsvalet går emot just detta. Man var inte precis först med att bejaka samkönade äktenskap. Många i partiet, inte minst den golvade utmanaren Odell, har ju i likhet med andra religiösa konstellationer av olika religiös härkomst, ett säreget intresse för så kallade underlivsfrågor. Något som jag snarare ser som en ytterst privat angelägenhet. Om man nu lyckats hitta en fråga som i någon mån står i samklang med en liberal frihetlig tanke så är jag dock villig att applådera denna.