Skakande bild av rysk rättslöshet

Bokrecension Michail Chodorkovskij: Mina medfångar

Övers: Ola Wallin

Ersatz

Michail Chodorkovskij var ett tag Rysslands rikaste man. Det blev han tack vare den misslyckade privatiseringspolitik som följde på Sovjetsystemets sönderfall. Helt snygga var knappast de metoder som användes för att på det sättet ta över tidigare statliga bolag.

Men det var inte det som förde Chodorkovskij i fängelse. Hans ”brott” bestod i att han såg hur Vladimir Putin koncentrerade både makt och pengar till en liten krets i sin närhet. Chodorkovskij utmanade Putin. Det skedde inte ostraffat.

Att hans dom och fängelsestraff var helt rättsvidriga är utomstående bedömare ense om. När han till slut efter tio år i fängelser och fångläger släpptes var det i ett försök från Putin att förbättra sitt anseende i omvärlden inför OS i Sotji.

Under sin tid i fängelse skrev Chodorkovskij ner små berättelser om några av sina medfångar. De berättelserna finns nu på svenska. De förmedlar en skakande bild av en rättslöshet som drabbar mer eller mindre blint. En stöld av en flaska vin kan sluta med död i fängelse. En man som gripits för småbrott utlovas villkorlig frigivning om han tar på sig ett rån mot en gammal kvinna. Han vägrar. Att ge sig på en åldring strider mot hans hedersbegrepp. I stället för att friges hamnar han i isoleringscell.

Berättelserna är helt osentimentala. Språket är i sin enkelhet särskilt drabbande. Ola Wallins översättning ger dem full rättvisa. Det är en liten bok. Men den har stor tyngd.