Vi möter Carl Fredrik på hans lummiga veranda i Vadstena som är helt övertäckt av slingrande vinrankor.

– Jag är uppvuxen och har gått i skolan i Stockholm, men spenderade alla somrar i Varamon. Min mormors släkt kommer härifrån och jag har bott i både Klockrike och Furåsa, säger Carl Fredrik.

Utöver torpet intill Tåkern så han hittat hem i Vadstena. Även om pendlandet till huvudstaden ser ut att fortsätta.

Artikelbild

| Demonerna och andra konstverk visas upp under konstrundan.

– Just nu studerar jag på en yrkeshögskoleutbildning på distans till manusförfattare. Det är det jag tänker att jag ska hålla på med i framtiden, så det gäller att knyta kontakter.

Under helgen är han aktuell i Vadstenas konstrunda.

– Jag kommer ställa ut mina små demoner på Storgatan 19. Det är figurer som jag började klippa ur tidningar någon gång under 2000-talet. Då var det lågkonjunktur och det fanns inte så mycket jobb för mig som då jobbade med olika nöjesmagasin och frilansade som illustratör, säger Carl Fredrik och fortsätter:

– Det är något väldigt terapeutiskt med att skapa på det sättet. Jag har tänkt på att det är lite som när Emil i Lönneberga låstes in i snickarboden.

Artikelbild

| Holtermann har hittat hem i Vadstena. Men åker gärna till Stockholm för att hälsa på sonen eller för att jobba.

Carl Fredrik har inte nöjt sig med att bara ställa ut sin konst.

– På Ugglan kommer det bli fransk klubb under lördagskvällen. Jag har alltid haft en dröm om att starta en i Stockholm, men nu får vi en tillfällig här.

Artikelbild

"Klubben" som han valt att kalla Yé-yé kommer bjuda på både vin och fransk karaoke.

– Jag tänkte att det kan vara kul att bara få köra. Jag tror inte så många jag känner, eller jag heller för den delen, är särskilt bra på franska. Men det är det som kan bli så roligt, skrattar han.

Var kommer din inspiration ifrån?

– Människor jag möter. Vänner, ex-flickvänner eller exfruar. När jag var 18 år bestämde jag mig för att börja skriva ned noteringar om människor jag mötte. Och det höll jag på med fram till jag fyllde femtio, skrattar Carl Fredrik och fortsätter:

– Jag tror jag har en väldigt stor fördel att ha det här biblioteket av karaktärer när man skriver filmmanus eller böcker. Jag har alltid tyckt om att lyssna på människor och har olika favoritcaféer beroende på vilket humör jag är på. Till Väderstad centralkonditori åker jag vill om jag vill tjuvlyssna på folk, Pilgrimscentrum där det är knäpptyst eller på Gamla kondis kan man bara försvinna i ett sorl.