Det något annorlunda tacktalet fick publiken av Avantgardets sångare Rasmus Arvidsson under deras spelning på fredagseftermiddagen. Och det var en tapper skara som hittat till Stångebrofältet för gratisfestivalen Putte i Parkens andra dag. Förmodligen var det regnet som var den största boven – i övrigt var festivalen relativt välbesökt.

Sveriges största festival, Bråvalla, beskylls ibland för att vara alltför spretig och att boka in lite vad som helst. Men Putte i Parken går längre än så när det gäller bokningarna. Det känns nästan utstuderat konstigt att dra dit allt från barnfavoriten Sean Banan till Ballbreaker. Via Sten & Stanley och Maia Hirasawa. Och DJ:n John De Sohn.

Torsdagskvällen inleddes av FO&O följt av två av de mest intressanta akterna på festivalen – Rein och Frej Larsson. På fredagen var programmet betydligt mer välfyllt. Inledande Avantgardet har spelat på alla rockklubbar som går under vintern, och nu är det dags att bege sig ut på utomhusscenerna också. De hade som sagt inte de enklaste förutsättningarna, men bandet – och framförallt Rasmus Arvidsson – fullständigt vred ur sig låtarna och tömde hela sin själ i framträdandet. Allt var mycket imponerande och festivalen blev aldrig bättre än så.

Artikelbild

| Uppslutning. Under festivalens tre dagar så lockade lördagen flest besökare.

De breda och familjära akterna dominerade annars. Sean Banan och Sten & Stanley lockade mycket folk i solen på lördagseftermiddagen. The Sounds och Hardcore Superstar gjorde varsina riktigt stabila spelningar. Båda banden är så pass rutinerade att det förmodligen är omöjligt för dem att misslyckas. Det gör samtidigt att det emellanåt är något ospännande, även om det fortfarande är riktigt bra. Och Hardcore Superstar gör en vass avslutning med ”Moonshine” och ”Above the law”.

Någon som också är rutinerad, men aldrig faller in i rutin är Dennis Lyxzén, som framträdde med sitt band INVSN på fredagen – det finns ingen frontperson som älskar sitt jobb lika mycket, och det smittar verkligen av sig på publiken.

Även om det går att invända mot bokningar som Sean Banan eller E-Type (som ordnade en riktig fest på fredagsnatten), så fick Putte i Parken ändå in så pass mycket musikaliska kvalitéer att det slår allt annat i festivalväg som tidigare bjudits på i Linköping. Inte minst i jämförelse med Linköpings Stadsfest, som är lika gratis men som tycks ha oerhört svårt att hitta någon sorts substans. Putte i Parken är mer än välkommen tillbaka.