När Martin Boman var liten brukade hans pappa Leif ta med honom på små utflykter för att söka inspiration till sin konst. Ibland gick de ner till hamnen och tittade till båten men oftast hamnade de på soptippen, som då var öppen och det gick att vandra runt bland bråte och skräp.

– Det blev som en tillflyktsort för oss, ofta satt vi bara där och var. Och för mig som liten kille var det ju jättehäftigt att springa runt där! säger Martin Boman.

Leif Boman brukar fundera över vilka intryck barn till konstnärer kan få med sig under uppväxten. I hans eget fall går det att konstatera att hans son influerades en hel del.

Artikelbild

| Lärare och elev. Martin Boman har i huvudsak fått sin konstnärliga utbildning av sin far.

– En gång fick Martins skolklass en uppgift att göra egna stearinljus och hänga upp på väggen. När jag kom dit för att titta sa lärarna att jag skulle gissa vilket ljus som var Martins. Det var inte så svårt, det var det som hängde upp och ner, säger Leif E Boman.

Som vuxna konstnärer båda två har de följts åt och har delat ateljé – först hos konstnärskollektivet Alka, där Leif är medlem, och sedan på Floragatan dit de flyttade när Alka inkvarterades på Skyltenområdet. "Från tippen till Floragatan" är en reflektion över det som varit men definitivt inget avslut på konstnärsskapet.

På väggen i utställningsrummet på Skådebanan samsas de båda konstnärerna om utrymmet. Det största verket hänger direkt till vänster om ingången och är en kombination av Leifs "Atlas" från 1993 och Martins "Porten" som flankerar på varsin sida. Porten består bland annat av aska från allaktivitetshuset i Skäggetorp som brann ner 2014.

– Jag är mer eller mindre uppvuxen i det huset så det betydde väldigt mycket för mig, säger Martin Boman.

Artikelbild

| Delad. Konstverket av Leif E Boman med den delade Olle Baertling-tavlan hänger på Skådebanan i Linköping.

På golvet ligger en bit av golvet från Alkas gamla lokal i Wahlbecks industripark. "Saknad position" är märkt med koordinaterna för dess gamla plats.

– Jag har säkert trampat på den där biten många, många gånger. Jag saknar den ateljén, jag var där i mer än 10 år, säger Leif E Boman.

Artikelbild

| Röd. "Fritt tänk 1" av Martin Boman.

På väggen hänger också en serie tavlor av Martin Boman med titlarna "Fritt tänk". Färgerna har han blandat till själv för att få precis rätt nyans av rött, gult och brunt. Tavlorna har sedan försetts med kakellim, bindmedel och lack, bland annat sådan båtlack som användes på den där båten i hamnen.

– Den röda, svarta och gula färgen kommer från mina favoritlag i fotboll, Manchester United och AIK. Om det var deras tröjor som fick mig att gilla färgerna eller om det var färgerna som fick mig att gilla tröjorna vet jag inte, säger Martin Boman.