Just nu vilar Fredrik Andersson i känslan av att vara klar. "Vestige" är ett verk i åtta delar med stämningsfull pianomusik.

– Det har varit väldigt intensivt, så det är skönt. Jag skrev flera kompositioner som visade sig passa tillsammans, säger han.

Det är instrumentalmusik som startar en filmprojektor i huvudet på lyssnaren, åtminstone mig.

Artikelbild

| Inspiration har Fredrik Andersson bland annat hämtat från filmkompositörer som John Williams ("Star Wars") och Danny Elfman ("Edward Scissorhands").

– Jag har en idé om att "Vestige" skulle fungera med lite friare dans. Det finns en rörelse i musiken som jag tror är passande.

I en recension placerades hans stycken i skärningspunkten mellan genrer som new age, ambient och instrumental filmmusik.

– New age är inte riktigt min grej. Jag känner mig mer kopplad till klassisk musik. Det jag skriver är inte tänkt som en kuliss i i bakgrunden, tanken är att man ska lyssna mer koncentrerat.

Fredrik Andersson tog pianolektioner i skolan och spelade trummor i några band på gymnasiet, men det stannade vid några mindre spelningar.

– Vi spelade hårdrock, och en blandning av jazz, rock och pop, säger han.

Efterhand började han känna sig mer dragen till själva tonsättandet.

– Jag fick mycket idéer och började komponera inspirerad av filmmusik, säger han och berättar att han gillar tonsättare som John Williams ("Star Wars"), Danny Elfman ("Edward Scissorhands") och James Newton Howard ("The Hunger Games").

Musiken är ett enmansprojekt. Fredrik Andersson skriver, arrangerar, spelar och producerar själv. Han har en klar bild av hur musiken ska presenteras, det blir tydligt på hans hemsida. Omslagen är poetiska och stilrena.

– Jag vill hitta rätt bilder, och har fått kontakt med fotografer runtom i Europa. Ibland kan det vara ett väldigt letande innan jag hittar rätt, säger han.

De egna känslorna är grunden för det han skriver, men han fascineras också av rymden och har bland annat skrivit "Ode to Hubble", med anledning av att Hubble-teleskopet firade 25-årsjubileum förra året.

– Fantasin är viktig, men verkligheten kan vara mer inspirerande. Det finns mycket att hämta i naturen.

Om fem år, var är du och musiken då?

– Jag lockas inte av att stå på scen, men jag vill inte heller fastna på internet och bli någon vars musik bara finns där. Förhoppningsvis har jag breddat mig, till exempel genom att göra något med just dans. Kanske har det också blivit några uppdrag, som filmmusik.