En artikelserie om nya ord i svenska sprÄket.
Ord/uttryck: "Knark"
Ă r: 1950
Upphovsman: Birgitta Stenberg
Tanken var att den unga Birgitta Stenberg skulle bÀttra pÄ sin franska i Grenoble. Men hon kom aldrig dit, eftersom hon fastnade bland konstnÀrsgÀngen i Paris.
DÀr lÀrde poeten Paul Andersson henne att anvÀnda amfetamin.
- Det fanns andra svenskar dÀr ocksÄ, berÀttar Birgitta Stenberg i dag.
- Poeten Paul Andersson lÀrde mig att anvÀnda amfetamin. Det fanns andra svenskar dÀr ocksÄ. En var frÄn SkÄne och var alltid vÀldigt nyfiken pÄ vad folk hade för sig. Vi ville inte att han skulle begripa vad vi höll pÄ med och dÀrför hittade vi pÄ ett ord för vad vi gjorde.
- Anledningen till att vi valde ordet knark var att nÀr man har sÄ mycket i sig att man Àr pÄtÀnd av det, sÄ gnisslar man ofta tÀnder. Det knarrar om tÀnderna. Sedan fanns det en lÀkare i Stockholm som glatt skrev ut amfetamin och hans namn var nÀstan samma som ordet knark.
- Ordet följde med oss hem till KungstrÀdgÄrden i Stockholm, dÀr det blev populÀrt. Bland MetamorfosgÀnget som vi tillhörde fanns ocksÄ en massa smÄgangsters och dÀrifrÄn spred sig ordet blixtsnabbt vidare. Ingen insÄg faran för missbruk pÄ den tiden. NÀr charterresorna söderut började komma igÄng köpte folk amfetamin helt fritt, för det ansÄgs bra mot fetma. Och till slut fick pressen tag i ordet.
- I Rapport, boken om mitt missbruk, böjde jag ordet som "knarken". Men nÀr ordet nÄdde pressen valde tidningarna "knarket", sÄ jag Àndrade min böjning i senare upplagor av Rapport.
- Fredrik Lindström avfÀrdade min berÀttelse i sin teveserie med att ordet knark sedan lÀnge fanns till. Ja, det visste vi ocksÄ. Men det fanns inte i betydelsen narkotika förrÀn Paul Andersson och jag skapade det.
- Jag har skrivit till tidningen SprÄkvÄrd men inte fÄtt nÄgot erkÀnnande för ordet. Ingen mÀnniska bryr sig om det hÀr mer Àn jag, men det vore ÀndÄ roligt om vi fick stÄ för det, nu nÀr ordet anvÀnds sÄ mycket.
Anders Mildner