På kvällen 13 februari 2010 blir 24-årige Philip attackerad och huggen med kniv av två män vid en bankomat i Göteborg. Det har hunnit bli 14 februari, Alla hjärtans dag, när han avlider av sina skador på sjukhus. I media kallas mordet för ”Bankomatmordet” och detaljen som får mest uppmärksamhet är att gärningsmännen får med sig Philips plånbok som innehåller 23 kronor. Men snart skulle det visa sig att attacken hade ett annat motiv. I rättegången förklarar de två gärningsmännen att de ”inte gillar sådana som Philip”.

– Han provocerade vissa eftersom han var en man som sminkade sig och hade nagellack, säger Mirre Sennehed, som växte upp i Linköping och Kisa innan hon flyttade till Göteborg.

I början av augusti kom hennes roman ”Pojken med stjärnorna”, en bok om mordet, om hennes och Philips kompisgäng och om fördomar gentemot subkulturer som den hon och Philip var en del av.

Artikelbild

| Mirre Senneheds fjärde bok kommer att bli en självbiografisk bok om att leva med ADHD, ett ämne som hon också föreläser om.

– Det finns väldigt mycket fördomar mot människor som har en rockig, punkig eller indiepoppig stil. Vi är helt vanliga människor, vi gillar bara en viss typ av musik.

Samtidigt som attacken vid bankomaten satt Ashley, en tjej som Philip precis börjat träffa, på ett flygplan från Los Angeles på väg till Göteborg. När hon landade fick hon beskedet av Philips föräldrar, som bara timmar tidigare hade tagit farväl av sin son på sjukhuset.

– Det låter som något som inte händer på riktigt, det låter som en tragisk Hollywood-film. Hon fick bo hemma hos föräldrarna under två veckor mitt under den värsta sorgeperioden man kan föreställa sig, det var helt fruktansvärt.

Ashleys berättelse får stort utrymme i boken. Det var också hemma hos henne som de första raderna av boken skrevs.

– När rättegången började klarade jag inte av att vara i Sverige, jag var helt knäckt. Då frågade hon om jag ville följa med henne till Los Angeles. Där sa Ashley också det som skulle bli namnet på boken: ”The boy with the stars” – om stjärnorna Philip brukade ha i ansiktet, som sångaren Henrik Berggren i Broder Daniel.

När det hemma i Sverige fokuserades på rånmordet och de där 23 kronorna kände Mirre Sennehed att den verkliga historien inte kom fram.

– Jag var tvungen att göra något, jag kunde inte låta det här rinna ut i sanden utan att folk hade förstått vad som hade hänt. Många trodde att Philip var en bråkstake och en kriminell som hade förtjänat vad som hände. Han var totalt oskyldig, hade inga fiender och var väldigt lugn och snäll. Jag ville göra honom rättvisa.

Hon började hämta hem Philips offentliga blogg- och dagboksinlägg och pratade med vänner och bekanta.

Var det självklart från början att boken skulle vara skönlitterär?

– Nej, i början ville jag skriva exakt så som det var och använda mig av hans dagboksinlägg. Men jag insåg rätt snart att det var väldigt mycket saker som jag inte visste, eller kunde veta. Han var inte den som berättade om sitt privatliv för alla. Då kände jag att det inte var rättvist att jag skulle lägga upp min sanning som den absoluta sanningen.

Hon valde att byta namn, och i vissa fall kön, på personerna i berättelsen för att inte peka ut någon – Philip och Ashley heter egentligen något annat.

Nu när boken är klar och releasefester har hållits är det med en viss tomhet som hon har lämnat ifrån sig det som har fungerat som ett medel i sorgeprocessen.

– Det känns fortfarande lite overkligt att den är klar efter att jag har jobbat med den i sju år, nästan en fjärdedel av mitt liv. Den har hela tiden funnits där och jag har haft alla karaktärerna och mina minnen med mig, så det var jobbigt att lämna ifrån sig den.