Den som säger så är Motalabon Ingegerd Berzelius. Och Ingegerd om någon borde veta eftersom hon och maken Lasse åkte runt och dansade på många andra platser också.

– Under Inge "Kula" Anderssons tid var vi i Folkets park nästan varje helg.

Ofta var de det tillsammans med några kompisar, ibland med ett helt gäng.

Artikelbild

| Närmare. Nej, Ingegerd är inte kort. Det är Patrik som är lång.

– Man blev glad av att vara där och dansa, alla kunde dansa allting. Vi tillhörde nog en mer dansant generation, funderar Ingegerd som är född 1946.

Det var just i en folkpark, nämligen Vadstenas, som makarna först träffades 1963.

– Lasse lärde mig att dansa. Han var duktig, särskilt på att bugga. Sedan blev jag mer och mer intresserad av att dansa.

Hon minns att danserna i Motala Folkets park var välbesökta

– Ibland var det två band som spelade växelvis på övre och undre rotundan, berättar Ingegerd och säger att hon nog mest dansade hela tiden, med få pauser.

I oktober 1994 var Ingegerd och Lasse inbjudna till "Minnenas gäster". Bandet som spelade då var Lotta Engbergs orkester och på en bild i Motala tidning syns Ingegerd dansa med bandets basist Patrik Ehlersson.

Du ser kortare ut där än i verkligheten.

– Ja, men han var ju så himla lång, över två meter, säger Ingegerd och skrattar.

Intresset för dans finns kvar, men praktiseras numera inte så ofta.

– Det finns inget dansställe i Motala. Vi har åkt till Ljungsbroparken ibland och en gång på en dansbandskryssning.

Saknar du den tiden?

– Jaa! Men det är roligt att tänka tillbaka på den. Vi hade så himla kul.