Mikael Fall föddes i Norrköping 1986 och växte upp i Krokek och Rimforsa. Han skulle dock inte ha så mycket emot att istället ha fötts runt 80 år tidigare i New York.

– Jag känner mig ibland lite malplacerad och tänker att det hade varit häftigt att uppleva 20- och 30-talet, säger Mikael Fall.

Just den känslan tar han fasta på i sitt kommande album "Born in a different time". Tonen sätts redan i det art déco-inspirerade omslaget och musiken, ja den beskriver Mikael Fall så här:

Artikelbild

| Nostalgi. Mikael Fall vill få fram känslan från New Yorks rökiga jazzklubbar på 20- och 30-talet på nya albumet.

– En blandning av 30-talsswing, lite mystisk musik, lite mollblues, en hint av Tom Waits och Duke Ellington och rökig jazzblues. Och så hittar vi på något nytt utav allt det.

Kärlekshistorien med jazz och blues fick sin början när han gick på gymnasiet på Folkungaskolan i Linköping.

– Min far fick en vinylskiva med filmmusik från en 80-talsfilm med Richard Gere som heter "The cotton club". Den fick inte så bra betyg av någon men musiken är helt fantastisk och jag blev så enormt inspirerad av den tidiga storbandseran med sina aggressiva trumpeter och saxofoner.

Mikael Fall både sjunger och spelar munspel på albumet som släpptes 4 april och som firades med en konsert på Scalateatern i Stockholm. Innan dess släpptes singeln "I can't trust nobody no more".

– Den är lite creepy och obehaglig, men det vill jag att den ska vara. Det är en experimentell, typ "arbetarsång", i ett mystiskt, cirkusliknande, Tom Waits-landskap som ska krypa upp i nerverna på folk.

Texterna avhandlar Falls sentimentala ådra, kärleksliv, melankoli, politik och jantelagen. Albumet avslutas med ett sex minuter långt historiskt familje-epos, "Story of a man", till tonerna av bland annat basmunspel, tramporgel, banjo och tuba. Låten handlar om en gammal släkting till Fall som under tidigt 1800-tal satt som krigsfånge både i Frankrike och Ryssland. Från den sistnämnda inspärrningen lyckades han fly till fots via Finland och ner till gården i Östergötland.

Du blev världsmästare i munspel 2013. Har du varit på något mer mästerskap?

– Det är världsmästerskap vart fjärde år och den senaste var nu i höstas, men jag åkte inte. Jag känner att man bara gör ett mästerskap. När jag var med 2013 gjorde jag det för att utmana mig själv, träffa andra munspelare och bara nörda munspel i en vecka. Nu känner jag inget behov av att försvara min titel. Jag har vunnit en gång, det räcker.