I mitt stilla sinne hoppas jag att det inte är sant. Men jo. Några säten framför mig sitter en person och maler på om det senaste avsnitt av "Game of thrones". Sjunde säsongens sista avsnitt, det som släpptes bara för någon dag sedan och som jag var på väg hem för att se.

Eftersom jag är mitt uppe i ett telefonsamtal kan jag inte trycka in hörlurarna i öronen. Det är fullt på tåget så jag kan inte byta plats. Av någon anledning börjar jag tänka på Magdalena Ribbing, vett- och etikettskribenten på Dagens Nyheter, och önskar att hon satt vid min sida.

”Magdalena, tillhör det hyfs och stil att avslöja serier eller filmers innehåll i publika utrymmen? Och om inte, är det okej att be personen knipa käft?”

Så kallade spoilers hotar vår samtid på ett aldrig tidigare skådat sätt. Utbudet av serier är enormt vilket gör att få av oss ser på samma serier eller har sett lika många säsonger. Lite tryggare är det med serierna som visas på vanliga TV så klart.

Men snackisarna i mitt liv just nu distribueras av HBO. Mer specifikt "Game of thrones" och "Twin Peaks", två serier vars innehåll bjussar på så explicita tvära kast att du verkligen inte vill överhöra innehållet.

Kanske tänker du nu att spoilers faktiskt inte är hela världen och, nä så är det förmodligen.

Men till saken hör att jag är 35 veckor gravid. Min kropp är ett minfält av hormoner och hur jag upplever kultur har förändrats en hel del. Musik talar till mig igen som när jag var tonåring. Var till exempel på INVSN- konsert på Putte i Parken och, wow! Ren eufori. I somras såg jag Christopher Nolans krigshistoriska film ”Dunkirk”. Den var sådär, men fem av sex reklamfilmer som visades innan fick mig att börja lipa (höll mig i skinnet när LO:s reklamfilm riktat till unga sommarjobbare visades).

Även min svällande kroppsform har resulterat i extra nära konstupplevelser, bland annat på performancekonstnären Marina Abramovićs utställning på Louisiana. Ett av verken består av två nakna människor som du måste passera för att komma igenom till andra sidan. Jag som inte direkt kunde dra in magen fick stånka mig igenom bäst jag kunde vilket resulterade i en hel del bröst och snopp. Men det var det värt.

Men, speciellt aggressiv mot människor i min omgivning har jag inte varit, fram tills nu. Som tur var för killen på tåget åkte vi snart in i ett område med radioskugga och hans samtal bröts innan jag hann resa på mig. Med det här vill jag säga: reta inte gravida. Och snälla spoila inte seriers innehåll om du inte fått samtycke från dem i din närhet.

Emelie Fredriksson är frilansskribent och skriver kulturkrönikor var tredje vecka.