Krönika Norrköpings vision om att bli Sveriges musikhuvudstad har fått sig några törnar under resans gång. Ungefär samtidigt som det lanserades kom besked om att Bråvalla lägger ner (eller tar en paus på obestämd tid som är den officiella förklaringen) och i ärlighetens namn har det varit många vackra ord och liten verkstad sedan dess.

Men samarbetet med Unesco Creative Cities Network, där Norrköping antagits, då undrar kanske vän av ordning?

Den nya eftergymnasiala utbildningen på Marieborgs folkhögskola?

Jodå, det är sannerligen bra pusselbitar men jag har fortfarande inte sett någon bra förklaring på vad Unesco-samarbetet faktiskt innebär i praktiken och en folkhögskoleutbildning i all ära men jämfört med till exempel LiU-utbildningen i Musikproduktion som lades ner för några år sedan är det trots allt ett hack neråt i rangordningen. Har också noterat att Norrköping (medvetet eller ej?) nu i officiella sammanhang har skippat "huvud" i Musikhuvudstad och istället talar om hur det ska stärka Norrköping som Musikstad...

Mot den här bakgrunden är Where´s the music verkligen den stolta fyrbåken som gör att visionen ändå kan bära en relevans, huvudstad eller inte. Tack och lov för WTM! På bara fyra år känns det som evenemanget verkligen satt sig. Efter det lite skakiga första året är nu publikintresset stort och gediget. Det var mer eller mindre fullsatt på i stort sett alla scener jag besökte under helgen. Artister både här och där uttryckte sin beundran för hela idén och staden som sådan och publiken känns genuint intresserad av det som pågår.

Just nyfikenheten hos publiken tror jag på sikt är den stora vinsten med WTM. Att öka medvetenheten hos folk i allmänhet om hur mycket bra och fantastisk musik det finns därute som ännu inte upptäckts av den breda massan. Det gör förhoppningsvis att det finns en publik för nya band och artister som rör sig under radarn även under resten av året.

Personligen älskar jag hela upplägget. Det är som att komma till nån storstad ute i Europa och hitta en flyer nånstans som promotar en konsert som du tycker låter häftig och åka dit på vinst och förlust och hitta ditt nya favoritband. Under WTM kan du göra det hela tiden i två dagar inom en radie på några hundra meter. En sanslös möjlighet egentligen och också det som gjort att WTM i mitt tycke nu är Norrköpings mest sympatiska arrangemang. Personliga fynd under helgen var till exempel Locals, Diskopunk och Hey Charlie men jag vet att det finns mångdubbelt fler därute och lika många förslag på nya förälskelser som det finns musikgenrer. Precis som det ska vara. Det är en bra grund för en vision oavsett om man når stjärnorna eller trädtopparna.