Jag är dålig på att göra saker med måtta. Så när jag går till biblioteket för att låna en bok kommer jag ofta därifrån med en hög av dem. Trots att jag vet att det är omöjligt att läsa sex stycken på en månad. Men man kan ju alltid låna om tänker jag och skuttar glatt därifrån. Utan kvitto så klart för 1. man vill ju spara på miljön 2. kvitton tittar man ju aldrig på. Det här osunda tänkandet resulterar i att jag i tid och otid får gå till biblioteket och betala alla förseningsavgifter jag samlar på mig. Mer ok förr skulle jag vilja säga, när du var tvungen att fysiskt gå till bibblan och för att låna om. När det enda som påminde om när boken skulle in igen var det där utlåningskvittot.

Nu för tiden bjussar ju biblioteket på massor schysst service i form av påminnelse-sms och omlåning av böcker online. Lik förbannat lyckas jag alltså dra på mig skulder. Det är ju pinsamt. Och härom veckan skedde det. Från ingenstans, så vitt jag vet, hade skulden vuxit ikapp det tak som gör att man inte kan låna böcker längre. Inte ens låna om den bokhög som tornade vid mitt huvud där jag låg i soffan och deppade. Boven i dramat hette ”En man som heter Ove” och ”Måste gitt”. Två filmer som tydligen var ofantligt dyra om man inte lämnade in dem i tid. Den förstnämnda filmen var verkligen inte värd straffet. Den andra måste jag ändå tipsa er om att se om ni inte redan har gjort det. Men om ni ska låna dem på bibblan, se för guds skull till att ni lämnar tillbaka i tid!

Där låg jag hur som helst i soffan och kände mig som en bov. För en föräldraledig person som mig som inte har så mycket att tänka på om dagarna, blev det här en ganska stor ångestklump. Så stor att jag var tvungen att beklaga mig i min favoritgrupp på Facebook, Litteraturgäris. En grupp för kvinnor och icke-binära som precis som jag älskar att läsa. Finns det några mer som är slarviga med bibblans böcker där ute kastade jag ut. Till min stora förtjusning fanns det det. Och jag var långt ifrån värst. Här fanns personer vars hundar hade ätit upp böcker, bibliotekarier med skulder på tusentals kronor på bibliotek andra än deras egna. En person berättade att hon hade blivit utsatt för inbrott i sina gamla Saab, där det enda tjuven hade tagit var en hög med fantasyböcker från på biblioteket. Alla de här historierna fick mig att samla mod nog att sätta på mig jackan och gå till biblioteket för att göra upp med min skuld. Det löste sig. Tänk vad fint det med är internet och gemenskapen. Och vetskapen att man inte är värst. Litteraturgäris <3

Emelie Fredriksson skriver krönikor på Kulturen var fjärde vecka