Krönika Nu går kultursidorna in i så kallat sommarformat. Det innebär att vi gör ett uppehåll med de flesta skiv-, bok- och filmrecensioner. I höst återkommer vi till de fasta avdelningarna.

Men vi slappar inte för det, tvärtom. Kultur och nöjesredaktionen bevakar allt viktigt. Sommartid är knappast lågsäsong för oss.

Det kickar loss rejält med Bråvalla Festival nästa vecka. Det spelar ingen roll att jag varit där nästan varenda timme de har haft öppet sedan 2013, hur många konserter jag sett, hur många recensioner jag klämt ur mig eller vilka artister jag träffat. Det är alltid lika roligt. Och alltid samma känsla med andan i halsen om man ska hinna med allt man planerar. Men allt löser sig alltid. Så länge man har gummistövlar, vill säga. För regn kommer det garanterat på festival.

Dessutom är det inte svårt att se årets trend. Det är 90-talet. Det började förra året med E-Type. I år står techno-mangel-party-bandet Scooter på en av Bråvallas scener. Tyska Scooter är lite i det hårdare laget, medan akter som Haddaway, La Bouche, DJ Bobo och ett gäng andra lade grunden för eurodance som blev ett signum för 90-talet.

Som så mycket annat åldras få saker med värdighet. Det man minns starkast från en specifik tidsepok behöver knappast vara något som är speciellt bra, eller har några andra kvaliteter än möjligtvis det nostalgiska värdet för de som var med. Och för en stor del av publiken framför Scooters scen handlar det inte om nostalgi, de var knappast födda när ”Faster Harder Scooter” vrålades på MTV.

Det finns säkert andra anledningar till uppkomsten, och återkomsten av trender som försvunnit. Det är inte alltid för att de är bra, det handlar nog ofta om en ironisk kultstatusvärdering, ungefär som att grotta ner sig i b-filmer eller gamla tyska partyskivor av Klaus Wunderlich.

Vill man verkligen ta sig ner sig i 90-talets mer ekivoka skrymslen och vrår är programmet Eurotrash som den franska modedesignern Jean Paul Gauliter med kollegan Antoine de Caunes började göra för drygt 24 år sedan en skattgömma. Eller varför inte valfritt klipp från tidiga Z-TV, med program som Salong Diva, Babbla med Babsan eller TV für Alle.

Eller så gör man som Henrik Schyffert, turnerar med "The 90's - ett försvarstal". Fast det finns egentligen inget att försvara, eller bespotta heller för den delen. Årtiondet i skarven mellan internet, mobiltelefoner och billiga flygresor var varken bättre eller sämre än något annat. Trots all utveckling gör vi ungefär samma saker alla i årtionden; ser nostalgiskt på svunna tider dansandes i leran på en åker.