Många med mig tänker säkert på Helene Hanffs klassiker ”Brev till en bokhandel: 84 Charing Cross Road” vid första åsynen av Shaun Bythells ”En bokhandlares dagbok”. Denna association ligger nära till hands. Hanffs roman har präntat in en bild av antikvariat som ändlösa labyrinter fulla av märkliga bokskatter att förirra sig i för den som inte kan leva utan originalutgåvan av Woolfs ”Common Reader” eller ett välbehållet exemplar av Wyatts dikter.

Även ”En bokhandlares dagbok” handlar om ett antikvariat, men Bythell har vänt på perspektivet och skildrat dess vardag från affärsägarens synvinkel. Huvudpersonen är författarens alter ego, och antikvariatet har sin verkliga motsvarighet i The Book Shop som Bythell driver i skotska Wigtown. Även Wigtown Book Festival, det årliga litteraturevenemang som Bythell grundat, finns med i berättelsen. Bythell leker skickligt med jag-fiktion i dagboksform, ett beprövat narrativt grepp som på ett spännande sätt suddar ut gränsen mellan dikt och verklighet. Dagboken sträcker sig över ett år och varje månadskapitel tar avstamp i ett citat ur George Orwells ”Bookshop Memories” från 1936 som berättaren sedan reflekterar kring. Det är ett intressant grepp, i synnerhet som mycket i Orwells syn på arbete i bokhandelsbranschen är förvånansvärt aktuellt för en bokhandlare verksam i början av tjugohundratalet.

I fall någon till äventyrs skulle tro att antikvariat är platser där tiden sömnigt lunkar fram bland dammiga bokhyllor visar Bythell att så inte alls är fallet. Åtminstone inte på The Book Shop i Wigtown. Med en blandning av vemodigt allvar och varmaste humor lyckas författaren göra skildringen av en bokhandlares arbetsdag till en blandning av stort och smått; från reflektioner över Gogols ”Döda själar”, och de relationer som ägaren över tid kan skapa till sina stamkunder, till högst vardagliga problem med reparationer, internetstrul och bortsprungna katter. Där finns allt från udda boktitlar och lika udda besökare till resor runt det skotska höglandet för att hämta böcker ur dödsbon och botanisera bland rariteter.

Fram växer bilden av en tillvaro där fria arbetstider och en genuin passion för dyrbara fynd går hand i hand med oron för antikvariatets överlevnad i den allt tuffare konkurrensen från internetförsäljning. De ständiga tunga lyften är arbetets baksida: tonvis med nyinköpta, utgallrade, felställda och ännu omärkta böcker ska bäras, packas upp eller packas in, forslas bort eller ställas in i hyllorna. Såväl alltför få besök som alltför många kunder samtidigt är en mardröm för bokhandlaren, och värst är förstås de besökare som i timmar strosar runt eller gnäller på sortimentet utan någon avsikt att handla en enda bok. Att som kund på plats i affären ogenerat jämföra priserna med dem på internet är, får vi veta, närapå en dödssynd.

Shaun Bythell blandar allvar och djupa reflektioner över en bokhandlares arbetsvillkor, dagliga val och etiska ansvar med en underbart varm om än ibland ironisk humor. Stänk av subtil situationskomik samt underhållande dialoger gör ”En bokhandlares dagbok” till en avslappnande läsupplevelse utan att för den skull skymma dess djup. Att översättaren Andreas Vesterlund har försett den svenska versionen med fotnoter är i dag ovanligt i skönlitterära verk, men i det här fallet definitivt av godo. En del av berättelsens svåröversatta humor och dess lokala kontext hade annars gått förlorad. ”En bokhandlares dagbok” är nämligen också en hyllning till lilla Wigtown, sedan 1998 Skottlands National Book Town.

Förutom god underhållning förmedlar boken en rad viktiga budskap. Vårt behov av böcker kan närmast ses som existentiellt, oavsett om vi söker efter litteratur om järnvägar, gamla deckare, sextonhundratalsbiblar eller "Pepys dagbok" (och jo, även denna dyker upp längre fram hos Bythell, som en subtil hälsning till Helene Hanff). Bokläsning lever men den fysiska bokförsäljningen är hotad. Eller som Bythells huvudperson uttrycker det: ”Om man vill att bokhandlarna ska överleva så måste man faktiskt stödja dem”, en inte helt okontroversiellt tanke för den som sätter marknadskrafterna och konsumentens rätt till lägre bokpriser i första rummet.

Det bästa med denna bok är kanske ändå att den bygger broar: mellan människor, mellan bokälskare, livsstilar och städer. Sådana broar behöver vi i dag. Själv tänker jag nu börja följa Wigtown Book Festival på Facebook.