Under senare delen av 1900-talet verkade två var på sitt sätt lärda män med säte i Uppsala. Ejnar Haglund (1905-91) hette den äldre, känd från radio och tv som ”allvetaren”, ungkarl, god pianist och sällskapsbroder. Den något yngre Thorild Dahlquist (1920–2009) höll sig till filosofi och idéhistoria och iakttog strikt vetenskaplig disciplin. Det är honom saken gäller här med anledning av en nyutkommen bok av Lennart Nordenfelt med titeln ”Sokrates i Uppsala”.

Liksom Sokrates gick omkring i Aten och inledde samtal med hög och låg om allmänmänskliga frågor var Dahlquist lika vänligt intresserad av nykomna studenter som av gamla professorer. Men på flera punkter skilde de sig åt. Sokrates deltog som soldat i krig när Aten hotades utifrån medan Dahlquist var en fredsälskande civilist. Sokrates intresse för vin och unga gossar var Dahlquist främmande. Medan den antike filosofen var olyckligt gift med en satmara var Dahlquist lyckligt förenad med en lärd och klok kollega.

På det vindränkta Gästabud som givit namn åt en dialog av Platon med Sokrates som huvudperson skulle Dahlquist varit djupt besvärad och gått hem tidigt. Det sköna, som var Gästabudets diskussionsämne, var inte angeläget för honom.

En episod i Dahlquists akademiska liv som gått till eftervärlden utspelades i Engelska parken bakom universitetsbiblioteket där han en dag promenerade i sällskap med två filosofiprofessorer. Till hans svagheter hörde motvilja mot, kanske till och med skräck för, formella tentamina och han begrep inte att de frågor de båda professorerna ställde till honom i själva verket – tillsammans med en för vanligt folk obegriplig avhandling – fick utgöra underlaget för den licentiatexamen som tilldelades honom.

Vän av ordning kan förfasa sig över detta maktmissbruk från professorernas sida, men alla som bevittnat Dahlquist, promenerande med huvudet på sned, lägga ut texten om något filosofiskt ämne som engagerade honom kan inte gärna missunna honom denna udda framgång.

Som sann filosof höll sig Dahlquist ovan det dagspolitiska stridsvimlet, på ett undantag när: i konflikten mellan staten Israel och de angränsande arabländerna stod han stark på Israels sida, blind för dess behandling av Palestina och för den gamla bibliska folkmordstraditionen. Hans levnadstecknare Nordenfelt avstår motvilligt från att analysera denne bokstavligen hällörade tänkares bakomliggande karaktärsegenskaper. Som alla stora män hade både Atens och Uppsalas Sokrates sina fel och brister.