De två tidigare delarna har jag tyvärr missat. Den nu aktuella delen står sig dock gott också som fristående, och den gör mig nyfiken på Wahlbergs författarskap i stort.

Det är ett rikt och levande persongalleri som Wahlberg skriver fram. I centrum står den unga nyutexaminerade barnmorskan Stina Rudström, som just påbörjat sin första barnmorskeanställning på Stockholms Allmänna BB. Hon är full av livslust och entusiasm. Men när den hemliga flickvännen i Ekstad gör slut blir dagarna med ens grå och nätterna kalla.

I Ekstad finns också läkarhustrun Nancy Brandh, och en dröm om 1950-talets perfekta hemmafru och mamma.

Men Nancy längtar i hemlighet ut ur sin paradroll, ut till något som ska ta henne i anspråk, något mer än man och barn; ett eget arbete. En uppgift som Nancy tar på sig är att hjälpa sin väninna Sonja, som är svårt cancersjuk. Sonja har en liten dotter, den åttaåriga Marianne, och det är hennes ögon familjens belägenhet oftast skildras.

Just här, i skildringen av Mariannes tankar och känslor, träffar Wahlberg alldeles extra rätt i tonen. Marianne vet inte, förstår inte, men hon anar, och aningen fyller henne med ledsenhet och ångest. Jämsides också jublande glädje vid de enstaka tillfällen då mamman orkar vara något lite den hon var som frisk – när hon har dukat fram frukost, när hon knyter rosetten i Mariannes hår och faktiskt låter sig övertalas att följa med på skolavslutningen.

Andra gestalter i berättelsen är Ella-Kristin, sjuksköterska på Olycksfall som sörjer sin och maken Carls ofrivilliga barnlöshet, Greta, avdelningsföreståndare på Epidemin som slåss med ständig underbemanning, och hennes nära väninna Louise Ljunghed-Gräs, rektor på sjuksköterskeskolan. Många namn och karaktärer blir det, men dessbättre ändå aldrig rörigt. För den som vill finns också en personlista i bokens början.

Det är kvinnorna Wahlbergs roman kretsar kring. Männen, oftast i form av läkare, äkta män eller fästmän, rör sig mera i berättelsens periferi.

I fonden pågår Sveriges utveckling till ett modernt land. Den lilla livsmedelsbutiken är hotad, och i Ekstads gamla stadskärna river och sliter grävskoporna för att ge plats åt ett nytt Domusvaruhus. Den nya tiden bryter in.

Wahlberg väver på ett verkligt drivet sätt ihop dessa miljöer, människor och öden till en helhet full av tidstypiska detaljer som ger färger, doft och atmosfär. Hennes språk korresponderar väl med tiden; långa stunder kan jag känna mig förflyttad långt tillbaka till en följetong i den sedan länge hädangångna veckotidningen Min Värld. Det stör mig inte alls. Tvärtom känns det ganska välgörande att läsa om t ex romantiska förvecklingar som gestaltas varsamt och diskret.

”Lätta ditt hjärta” är en riktigt bra roman. Men – titeln. Ska den ses bara som ett dåligt val, eller, som jag föredrar, en medveten blinkning till 1950- och 60-talens ”kiosk”romaner från Hjärtebiblioteket och Harlequin? Funkar gör den hur som helst inte, och kan nog dessvärre avskräcka en del läsare.

Och det är synd.