Vi slår oss ner på ett slamrigt café. Mons Kallentoft har nyss anlänt till sin uppväxtstad Linköping. När detta skrivs väntar signering och releaseparty. Han har parkerat sin väska hos sin mamma. Det var ganska länge sedan, 1988-89, Mons Kallentoft lämnade den här stan och det Ljungsbro han då bodde i.

– Jag har ett ganska kluvet förhållande till Linköping, säger han och tillägger sedan retoriskt "har man inte alltid det till sin uppväxtstad?"

Det är helt möjligt att han har en poäng där. Men även om hans förhållande till stan är ambivalent och han inte skulle vilja bo här, är han noga med att lyfta fram stadens förtjänster.

Artikelbild

| Inspiration. Nya miljöer och människor inspirerar.- Man måste vara observant, säger Mons Kallentoft.

– Det finns väldigt mycket här.

Sedan tre år tillbaka bor han och familjen på Mallorca. "Softare och en annan känsla" konstaterar Mons Kallentoft. Han berättar att han tillbringar mycket tid i sängen. Det är främst där han skriver. Ett tag var sängläget nödvändigt på grund av en värkande nacke. Han beskriver hur han låg på rygg och skrev. Nu är det inte så längre men vanan verkar sitta i. Och orden flödar. Han skriver varje dag, disciplinerad.

– Jag är bra på att vara av och på. Jag är lite av en arbetsmaskin.

Så börjar han prata om en målare som tillbringade 10-12 timmar dagligen i sin ateljé och som till sist dog med penseln i sin hand. Kanske är det med pannan mot tangentbordet han kommer att sluta sina dagar. Han ser nöjd ut vid tanken. Över huvud taget verkar han nöjd och avspänd.

Artikelbild

| Stadens son. Sedan tre år tillbaka bor Mons Kallentoft på Mallorca med sin familj.

Skrivit har han gjort sedan han var i 14-årsåldern. Han blev sängliggande i två veckor efter att ha ådragit sig ett ljumskbråck. Han började läsa böcker och så föddes tanken.

– Det här kan jag göra själv.

Artikelbild

| Nöjd. Mons Kallentoft tycker att han har det bra. Till sin hemstad Linköping har han ett kluvet förhållande.

Men helt lätt var det inte när han väl skrivit sin första bok Pesetas. Den blev refuserad av mänger av förlag innan det blev napp.

– Don´t give upp! Du måste vara ihärdig om du verkligen vill något, säger Mons och berättar att det är också vad han förmedlar när han är ute och föreläser på skrivutbildningar till exempel.

Artikelbild

| Ingen research. Mons Kallentoft vill inte tynga historien med för mycket detaljer och fakta.

Vi pratar om den nya boken som är den tionde om Malin Fors. Med den inleds en ny svit, inspirerad av de fem sinnena.

Det är en mörk bok. Malin Fors bränner sitt ljus i bägge ändar. Mons Kallentoft håller med om den beskrivningen men påpekar att det trots allt finns en del ljus också. Boken rymmer en kärlekshistoria. Att det skulle vara lättare att skriva om det svåra och svarta är inte en beskrivning han håller med om.

Artikelbild

| Tidigt val. Mons Kallentoft har velat bli författare sedan han var 14 år. I början blev han refuserad av mängder av förlag.

– Det måste finnas en balans. Ljus och mörker sida vid sida.

I Djävulsdoften befinner sig Malin Fors långt ifrån det invanda Linköping. Hon är i Bangkok. Mons Kallentoft gillar själv staden.

– Den är levande på ett annat sätt än städer i Europa. Här kantas yttersta lyx med den skitigaste gata. Allt finns. Allt flödar.

Mons Kallentoft tyckte det skulle vara intressant att placera sin huvudperson i denna smältdegel. Malin Fors är sina begär och har hamnat i en stad där varje begär kan bli uppfyllt när som helst dygnet runt. Vad händer?

– Stackars henne, säger han glatt.

Ja, för hur det ska det gå för Malin Fors vet naturligtvis bara Mons Kallentoft. Nästa bok om denna destruktiva karaktär är redan på gång. Tempot är högt. Och inom några år kan vi förvänta oss att få se henne på film. Flera har varit på och velat länge, men Mons har bromsat fram tills nu.

– Det måste kännas rätt.