– ...sex, sju!

Peter Johansson måttar sitt verk med meterlånga kliv. Sju meter lång, tre meter bred och en och en halv meter hög.

–  Och helt onödig!

Artikelbild

| Peter Johansson ska också delta i Passagens 20-årsjubileum som också har vernissage på lördagen.

Utställningsrummet längst in i museet är täckt av skyddande plast och papper och lyses upp av två starka bygglampor. Här har tekniker snickrat och målat efter Johanssons ritningar i flera veckor. Rummet har en lätt frän doft av kemikalier.

– Det är fogskum. Men det är så giftigt att teknikerna ville att jag skulle sätta dit det själv.

Det tätande materialet av skumplast fullkomligt väller ut ur håligheterna i verket. Tankarna skulle kunna gå till ett pepparkakshus fullt med glasyr.

– Jag tycker att det är intressant att använda sig av hantverk i trä med snickarglädje och sen plocka in ett väldigt farligt material – som plast eller fogskum – och skapa en clash, något problematiskt. Det tycker jag är jättespännande, säger Peter Johansson och fortsätter:

Artikelbild

| Peter Johansson är född och uppvuxen i Dalarna.

– Den har ett hotfullt innehåll och verket är inte bara roliga och skojiga material.

I Peter Johanssons fall bygger symboliken med det obehagliga som kryper fram ur det vackra på egna upplevelser från barndomen.

Artikelbild

| Fogskum är ofarligt när det har stelnat.

– Jag försöker ta itu med min uppväxt där en god vän till familjen utnyttjade mig sexuellt. Med min konst försöker jag på något sätt bearbeta det jag har varit med om. Så på ytan är verket väldigt glättigt och skojigt men för mig betyder det något helt annat. Det är därför det har dessa absurda och obehagliga inslag.

Precis som alla andra konstverk är den slutgiltiga upplevelsen av verket förbehållen den enskilde betraktaren. Peter Johansson vill dock hjälpa besökarna på traven med en skylt som ska förklara hans egen tanke.

Artikelbild

| En av figurerna som ska hänga från verket.

– Man får förstås tolka hur man vill. Min förhoppning är att de ska gå in i rummet och tycka att det är vansinnigt knasigt och tjo och tjim. Sen på vägen ut får de höra historien och veta vad de egentligen har sett.

På lördag klockan 14 öppnar utställningen och ännu återstår en del jobb. Pappret och plasten från golven och väggarna ska bort. I mitten av verket ska några vanställda dockfigurer hängas upp och det starka skenet från bygglamporna ska bytas ut mot ett varmare ljus.

– Det blir mer musealt upplyst och det kommer se ut mer som en rymdmaskin. Det är väl inte Star wars precis, men visst är det något som har flugit in hit.