Berättare: Johan Theodorsson. Musiker och kompositör: Anders Peev

Produktion: Musikteater Unna. Arrangör: Karil

14 april

Scenrummet svart. Två enkla svarta stolar. Två män i neutrala kläder.

Den ene bär ett musikinstrument. Det har tränycklar och många strängar. En kort stråke sätts an och en kärv klang ljuder. Vi far bakåt i tiden… Karl den tolftes tid, en tid av krig, kamp och nöd. Men också av växande och förändring. Men i bondesamhället råder den stränga moralen. Normen är stark; att förbli vid tradition, lag och ordning. Över allt råder kyrkan. Den leder och beskyddar, besvärjer djävulen och mörka krafter. Den sållar mellan rätt och fel. Somliga hamnar utanför. De förtappade.

Musikteater Unna iscensätter ett autentiskt levnadsöde. En historia från tidigt 1700-tal som bevarats genom rättssystemets nitiskhet. Protokoll, arkiv, dokumentation.

På scenen möts två ljudformer och sätt att gestalta. Två muntliga urkunder – motpoler till lagskriften och maktspråkets stadfästa text. Gehörsspel och dansmusikens äldsta folkkultur: nyckelharpan, varvas med berättande i en persons tolkning. Historien färgad med stundens variationer och egenheter.

Men ibland är de båda skådespelare också. Formen är inte konsekvent vilket förvirrar, men förstärker också. På liknande sätt som invävd myt och sägen fördunklar det faktiska skeendet men suggererar fantasin.

Temat med Maria Johansdotter som vill vara Magnus Johansson, att vara född i fel kropp, är förstås aktuellt och tidlöst. Vi kan ana styrkan i den förbjudna kärleken mellan Magnus/Maria och Anna Andersdotter. Detta som idag kan synas oskyldigt var straffbart sekler efter detta utspelas.

Samhällets obönhörliga och förväntade våld är skildrat med äkthet och inlevelse.

Närheten, det direkta tilltalet och självklarheten på scenen imponerar. Men det stiliserade berättargreppet med sina upprepningar skapar också distans.