Argument förlag

I Nils Frykmans kända psalm från 1877 ”O sällhet stor” (psalm 262 i psalmboken) finns en vers som inte togs med i dagens psalmbok: ”När världens fröjd en ände tar, har vi det bästa vinet kvar”.

Ett särskilt dilemma för alla teologer efter enhetsväldet där kungamakt och tro sammanföll med exakthet, har varit förhållandet mellan kyrkan, församlingen, och det övriga samhället. En del teologer har sökt bevara kyrkornas budskap intakt mot en hotande omvärld, andra teologer letar mer efter gemensamma nämnare och ömsesidiga beröringspunkter. Nils Frykmans psalm anar en revanschistisk syn på frågan. Kyrkan kommer att ha sista ordet gentemot en annorlunda men förlorande omvärld.

Artikelbild

Joel Halldorf bor i Linköping, men är teologie doktor och lektor vid Teologiska högskolan i Stockholm. I boken ”Kyrkan på torget” ger han i ett antal redan publicerade artiklar sin syn på kyrkorna och deras plats i ett nutida samhälle. Redan i undertiteln finns en fingervisning av innehållet. Det samhälle vi lever i dag lever i är ”postsekulärt”, menar Joel Halldorf. Kristen tro är på väg att återvinna sin plats. Författaren låter därmed nästan som en partisekreterare som förklarar att väljarsiffrorna nu kommer att vända uppåt.

Man kan läsa boken ur två perspektiv. Som en bok skriven för troende inom etablerade kyrkor med en fundamentalistisk framtoning är detta en djärv utmaning mot ett befintligt trossystem. Sett från oss läsare som inte är troende, även om Joel Halldof påstår att vi alla är religiösa, är artiklarna snarare värdekonservativa. Det finns ett stark vilja hos författaren att hävda kyrkornas plats i dagens samhälle, nästan lika revanschhungrigt som Nils Frykmans psalmvers. Nutidsmänniskan är ensam och olycklig. Kyrkorna har svaren i sina traditioner.

För mig som är en sekulär läsare utan kyrkotillhörighet blir texterna vacklande mellan analyserande och moraliserande. Författaren hittar viktiga poänger men driver dem för långt. Ett instabilt samhälle där man till och med kan byta kön ställs mot en äldre pålitligare tid präglat av kristen tro. En barnmorska måste ha rätt att vägra utföra aborter. Det är först när jag läser avsnittet där Joel Halldorf tar Harry Potter i försvar som jag inser att denna bok är skriven för en annan läsare. Någon som har en lång resa att göra för att över huvud taget förstå den värld som skiljer sig från den egna nedärvda tron. Joel Halldorf försöker gjuta mod i denna grupp samtidigt som han utmanar den. Det är bra. Men i en vidare kontext blir det mer ointressant. Själv menar jag nämligen inte att jag lever i en postsekulär tid. Tack och lov.