Norlén & Slottner förlag

Melker Garay är en författare som gärna dragits åt det svarta i sina berättelser. Som en Norrköpings Edgar Allan Poe har han fångat det skrämmande och bisarra i kärnfulla berättelser. I ”En tindrande natthimmel” lämnar Melker Garay de korta novellerna och ger i stället läsaren ett antal betraktelser. Det är författarens egna tankar utan att de tar omvägen via en berättelse.

I 50 avsnitt lyfter han frågor av existentiell, teologisk och filosofisk karaktär. Melker Garay vänder och vrider på den fria viljan, meningen med livet, etik, moral och människans förmåga att såväl vårda som förstöra och förgöra sin egen omgivning.

Artikelbild

Trots en uttalad religionskritik är de bibliska metaforerna många. Tonen växlar mellan hopp och uppgivenhet. Författaren ser sig skriva från sin egen tomhet och ensamhet och liknar sig vid en Don Quijote. Kanske är det då den stundtals brutala uppriktigheten som Melker Garay åsyftar. Alldeles riktigt påpekar han att etiska värden aldrig är huggna i sten utan snarare skrivna i sand. Det är ohyggligt lätt att överge de stora idealen som människa, utan att riktigt inse vad man gör. Här blir författaren skoningslös i sin analys med ett patos för den utsatta människan och hotade miljön.

”En tindrande natthimmel” innehåller ett antal kloka sanningar och enkla funderingar som är grundläggande och värdefulla att reflektera över. Stundtals gör han det med ett omständligt språk och komplicerade tankegångar så att orden skymmer själva budskapet. Men en god tankebok är den.