I ett par års tid har de här båda konstnärerna haft kontinuerlig kontakt för att utbyta, nyansera och renodla idéer i syfte att skapa förutsättningar för en gemensam utställning. Projektet ”Klicker Dolittle” visas nu i Passagens centrala och inre hall.

Bland annat genom sitt både handfasta och subtila språk, kräver den här konstupplevelsen en del tid av besökarna. Det gäller varje enskilt objekt liksom hela installationen i sig. Man måste ge sig tid för att uppfatta signaler från konstnärernas intentioner. Men den som gör det, får mycket i retur.

Allt rör sig kring i huvudsak ickeverbal kommunikation. Åkesons film ”Klicker” speglar reaktioner från ett antal elever, vilkas lärare enbart kommunicerar via gester och genom klickljud. Till en början märks en undran hos eleverna. Snart ersätts den av en förlägenhet som utmynnar i fnissande och sidoblickar. Här exemplifieras människans beteendemönster i tonåren. Uppmaning eller direkt order… Med en klicker, (en lite dosa med tryckknapp), kan man efter tillvänjning få människor och djur att reagera instinktivt.

Artikelbild

| Del av installationen Dr Dolittle do Something av Jonas Nobel.

Historien om dr. Dolittle, som förstod sig på djurens universella språk, hade sitt upphov i första världskrigets skyttegravar. Där skrev Hugh Lofting brev till sina döttrar och använde talande djur för att dela med sig av viktiga iakttagelser i tillvaron. Jonas Nobel har intresserat sig för den fiktive doktorns exceptionella förmåga och redovisar nu sina rön inom konstens domäner. Ett annat av hans verk utgörs av en telefon, som inte bara förmedlar samtal, utan likt en levande varelse även kan ta del av dem.

Intressanta och insiktsfulla texter av idéhistorikern Patricia Lorenzoni breddar vägarna in i utställningens kommunikationsundersökningar.