Medverkande: Tina Holmgren, Håkan Bäck, Frida Knutsson, Lasse Andersson, Disa Bäck
B. Anderssons Bar Quartet
Föreställningar ges 1-4/11, 8-9/11
Ensemblen river igång med ”Så länge skutan kan gå.” Landgången är indragen och ankaret halat. Så får vi segla ut med Evert Taube på de sju haven. Under en eftermiddagstimme får vi delar av hans liv återskapat i ord och toner. Ett omväxlande och lättsamt underhållande må-bra-program om den store men ack så egocentriske nationalskalden.
Gestaltningsformen med liv och dikt sammanvävda är mycket intressant. Ett minst sagt spännande liv. Evert föddes 1890 som fjärde barnet i en syskonskara på 13 i Vinga. Fadern var sjökapten och fyrvaktmästare. Men sonen ville bli konstnär och författare. Fattigt var det och som mycket ung gick Evert till sjöss. Under åren seglade han ända bort till Sydafrika, Australien och Argentina. Äventyrligt värre och många visor skrevs i den folkligt romantiska stil som blev hans signum.
Under livsresans gång får vi höra ett drygt dussin kända visor ur låtskatten. Ibland framfört som solosång, ibland unisont. Det mesta sker med gott humor och glimten i ögat, vilket kan behövas ibland, när någon av herrarna inte riktigt träffar rätt bland de höga tonerna. Det gör inget. Genren är generös mot missar. Men damerna på scen inklusive den unga talangen Disa Bäck är riktigt bra. Skön sång och säkert framförande i alla avseenden.
Till några av de oförglömliga numren hör Tina Holmgrens förföriska ”Flickan i Havanna” och Disa Bäcks längtansfulla ”Brevet från Ellinor”. Evert Taubes stora lycka i livet blev säkert giftermålet med Astri Taube, som verkar ha gett utrymme åt eller stått ut med hans bohemiska leverne. Evert Taube efterlämnade över 200 visor. Han blev 85 år och ligger begravd tillsammans med sin maka på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm mitt emot Lasse Lucidors minnessten.