• onsdag 24 augusti 2016
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Affärsliv
  • Grannar
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
  • JobbPlus - Östergötlands nya mötesplats för dig som söker jobb och nya möjligheter
Han kan bli nästa back att slå igenom Bergstens hockeyblogg Bergstens hockeyblogg
Vädersponsor:

Starkt inifrån dödslägret

Filmrecension Betyg: 4 Sauls son

Drama

Regi: László Nemes

I rollerna: Géza Röhrig, Levante Molnár, Urs Rechn

Åldersgräns: 15 år

Med ett rött kryss på ryggen sicksackar Saul Auslander (Géza Röhrig) mellan nyanlända män, kvinnor, barn ­– familjer – vars sista anhalt är koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau i Polen. "Ni ska alla få arbeta och få bra betalt. Vi behöver snickare, timmermän, murare… Kom till mig när ni har duschat och ätit soppa", ropar en tysk soldat.

Insikten om att de aldrig kommer få smaka på den där soppan – och Sauls likgiltiga ansikte när bankandet börjar inifrån gaskammaren – avslöjar att detta inte är en berättelse där ljuset glimmar i tunnelns slut. Det är berättelse om överlevnad, och under vilka grymma villkor judiska fångar dog – eller överlevde.

Saul är själv en fånge, i gruppen Sonderkommando. Nazisterna tvingade vissa judar att medverka till sitt eget folkmord i utbyte mot ett par extra månader i livet. En premiss som i László Nemes film (men också i verkligheten) ger upphov till rymningsplaner.

Men "Sauls son" är ingen "prison break"-historia om upproriska hjältar. Tvärtom är det en nära två timmar långsam "erfarenhet" inifrån dödslägret. Genom att placera kameran nära Sauls ansikte alternativt ryggtavla skapar den ungerska långfilmsdebutanten Nemes en desorienterad närhetskänsla.

Det är som om László Nemes vill picka hål på den dramaturgiskt perfekta berättelsen om Förintelsen. Ta bort den sista barriären mellan fiktion och verklighet. Som en parallell till Sauls önskan att ge en pojke – som först hittas levande i gaskammaren, men kvävs till döds av en soldat – en hederlig begravning är filmen själv sprungen ur ett behov. Att visa medmänsklighet trots att utsikterna är hopplösa.(TT)

 
 

Recensioner