Åtta målningar som vibrerar av energi och rytm. Ingrid Strage räds inte de djärva ansatserna. Och resultatet blir ofta bra och spännande, trots vissa ojämnheter i utställningen. Hon målar på intuition och känsla. Ett slags spontanitetens ekvilibristik. Målningarna växer fram på sina egna villkor.

Abstrakt expressionism brukar man kalla den här stilen och genren inom modernismen. Rötterna finns i 1950-talets USA med nyskapande konstnärer som Jackson Pollock. Hans action painting är legendarisk med stora dukar utrullande på golvet. Bland andra konstnärer kan nämnas Willem de Kooning, Helen Frankenthaler, Sam Francis.

Liksom hos Ingrid Strage finns inget figurativt eller föreställande. Målningen är ett objekt i sig med en egen rörelse, mera besläktad med musik och dans. I hennes bilder finns också ett mycket förtätat och komprimerat uttryck. Till de bästa hör t.ex. ”Möten”, ”Impromptu ll” och framför allt den nattligt suggestiva ”Spegling” i blåsvart med små glimtar i ljusa pastellfärger.

Artikelbild

| ”Impromptu ll”, akrylmåning.

En avvikande målning heter ”Feeling l”. Den ser inte färdig ut, målad på ett annat sätt med stora breda penselstråk. Men samtidigt ger den oss en inblick i konstnärens process, de tidiga stegen in i arbetet. Som enskilt verk har den ändå ett starkt uttryck.

Ingrid Strage sysslar inte med små petiga akvareller. Ändå finns subtil poesi närvarande som påminner om Harald Lyth i ett mindre verk som har titeln ”6 maj 2018”. Men oftast drar hon på och öser in liv och dynamik i sina målningar. Här räds varken fan eller trollen. Oförväget och sökande arbetar hon tills bilderna samlar sig till organiserade helheter, sig själv nog i egen kraft. Ett moget och djärvt konstnärskap som väcker respekt.