Det här är en politisk satir som gör upp med Mao, men som nog också slår mot dagens situation i Kina, mest i den avslutande korta och fjärde delen, "Den nya Sisyfosmyten". Fiktionen är att två av bokens övriga delar är skrivna av författaren som skickats till omskolningslägret och den tredje har en anonym författare. (Det låter krångligare än vad det är, berättelsen är lätt att följa och kronologisk presenterad.)

"De fyra böckerna" skildrar livet i ett omskolningsläger, Läger 99, dit mängder av intellektuella skickats för bot och bättring. Yan Lianke ger inga karaktärer namn, de heter vad de är: läkaren, teknikern, teologen, den lärde, musikern och så vidare – symboler och representanter för bortslösad begåvning och ett kuvat folk, där de i lägret ska göra allt för att öka skörden av spannmål och produktionen av kinesiskt stål, kosta vad det kosta vill.

De intellektuella, alla människor, tämjs till lydnad och strävar efter att personligen nå målet, att egoistiskt vinna den egna friheten, en frihet som kan köpas med hjälp av pappersblommor och pappersstjärnor som delas ut av ledningen. Denna ledning av lägret, barnet, i sin tur en symbol från Lianke, oskolad och naiv, som i sig också strävar efter personlig vinning, att klättra uppåt, vinna ära och se mer av världen. Barnet, som hotar omgivningen på ett mycket intrikat sätt, med att de måste döda barnet om de inte gör som barnet säger…

Det blir som en tidlös saga, där folk ljuger och bedrar och bokstavligen gödslar med sitt egna blod för att få vetet att växa i önskad och orimlig omfattning. Landet skövlas kortsiktigt, man går under i naturförstöring, svält och kannibalism. En berättelse som växer efter hand, där styrkan är formen som andas tidlös saga, formmässigt med inspiration delvis från bibeln och där de drastiska och träffande metaforerna ger det lilla extra till Liankes stilsäkra språk.