Alice Power är sin ungdom till trots redan ett etablerat namn på konsertscenerna, har framträtt för såväl kungahus som regering och stöttas av mentorn Robert Wells.

Att sedan Mozart komponerat den musik som hon och orkestern framför bidrar naturligtvis till upplevelsen. Liksom att pianist och orkester är härligt samspelta, inte minst i den ljuvliga Andante-satsen – förmodligen en hommage till Mozarts mentor Johann Christian Bach som avled samma år som konserten skrevs.

Kvällens andra verk, Tjajkovskijs andra symfoni, kallas även ”Den lillryska” och hör inte till mina favoriter; därtill är den lite för svulstig. Men ibland glimrar det till. Som när kompositören plockar fram de lillryska (ett annat namn för Ukraina) folkmelodierna.

Dagens dirigent, den venezuelanske Rafael Payare, reser världen runt och dirigerar SON och andra orkestrar av rang. När de denna kväll framför Tjajkovskij kör han utan noter och att beskåda honom på pulten är en upplevelse i sig. Kroppsspråket för tankarna till Thåström och Jagger och jag begriper inte hur musikerna förmår tolka hans handrörelser, men tajt och snyggt blir det, även i de mer rytmiskt komplexa partierna.

Det nya konceptet Kortklassiker passar bra en vanlig onsdag i oktober. En stunds musikupplevelse innan man går hem till sina vardagsbestyr.