Solen skiner över fjärden

ut på Roxen nu de dra

Lyckligt, muntert börjar färden,

båten säker, seglen bra .. .

Seglen surras, medan stiltjen

tillät matsäck smakas på –

hastig vindstöt stäcker viljan

till att seglen giga få.

Båten kantrar uppå sidan,

alla nio far i sjön.

Sex för alltid - utan bidan –

sjönk - ej hjälpte någon bön.

Tvenne såta makar flyta

än på vågens yta kvar.

Gud förskone er att byta

med dem, I som makar har.

Palm förgäves hårt arbetar,

ropar Gud och mänskor an.

Han förgäves länge stretar,

sig ej uppehålla kan.

Gruvligt fryser jag, han ropar,

sjunker så i dödens famn.

Tag dess själ, då döden sopar,

Herre Jesus, för ditt namn.

Sent till folket ropen ljuder,

båt till ökstock finns ej där.

Svensson all sin kraft uppbjuder,

hustrun frälsa han begär.

Dock förgäves - äntligt båten

ifrån Näsby kommit har,

men, I som det hören, gråten –

makan död man nu uppbär.

Såleds lever han med smärta,

ensam utav nio kvar.

Ingen finns med så kallt hjärta,

som ej del i detta tar.

De som fick sin död i vågen

flera barn ha efter sig.

Gud beskydde dem och hågen

vände flitigt de till dig.

Den i skillingtrycket nämnde Palm var boktryckerikonstförvant. Övriga offer för olyckan var stadens badarmästaremed lärling och hushållerska, en tjänsteflicka och en landskanslivaktmästare med hustru, vilka efterlämnade tre barn.Svensson släppte aldrig taget i sin maka, som drunknade i hans armar. Hon efterlämnade en späd son. (Källa: Det legendariska Linköping av Ove Hassler - Linköping 1977 -AB Östgöta Correspondenten).