Drömmen om att skriva en bok har alltid funnit där berättar Ivana Vukadinovic, som nu hunnit fylla 32 och är mamma till fyraårige Alexander. Men det var när hon gick en skrivarkurs på Ölands folkhögskola för två år sedan som planerna blev mer konkreta. Först skulle boken mest handla om ätstörningar, något Ivana i likhet med så många andra har egna erfarenheter av.

– Men det blev mer ett sidospår. Det är så mycket annat som också är viktigt under den där sköra och dramatiska tiden när man är i ett slags limbo mellan ungdom och vuxen, förklarar hon.– Det ställs enorma krav på framför allt unga kvinnor idag. Alla matas med den perfekta bilden av att man ska vara snygg, framgångsrik, lycklig och smal.

Bokens huvudperson Zandra har precis tagit studenten och brottas med dåligt samvete efter att hon varit otrogen mot sin pojkvän. Hon följer ätstörningsbloggen Happyandskinny slaviskt och har fått praktikplats som fotograf på en lokalredaktion i Hålan, utanför Linköping. Där möter hon småbarnsmamman Tanja, som är Facebookberoende och håller på att jobba ihjäl sig som ensam lokalredaktör.

Artikelbild

| Ivana Vukadinovic.

En verklighet Ivana Vukadinovic känner väl efter många år som frilansjournalist och i vikariesvängen på bland annat Corren.

– Jag ville också skildra tidningskrisen. Det kändes bra att göra Zandra till fotopraktikant för att hedra alla duktiga pressfotografer som tvingats sluta under neddragningarna de senaste åren.

Titeln "Innan ankorna drunknar" har Ivana Vukadinovic hämtat från en dikt hon skrev som tonåring.

– Språket är viktigt. Jag läser mycket poesi och det gjorde jag redan på gymnasiet. Jag gillar Daniel Boyacioglu, Bruno K Öijer, Federico García Lorca och Sylvia Plath till exempel. Men också Winnerbäck, jag kan nästan alla hans låttexter.

Artikelbild

| Ivana Vukadinovic.

Med udda beskrivningar, många metaforer och ofta korta meningar skapar Ivana Vukadinovic en alldeles egen poetisk ton i boken. Som när Zandra beskriver sin relation med pojkvännen Johannes:

"En råhet som jag bara har sett glimtar av tidigare sveper över dig som rinnande stål, tar över hela din person. Vi delar inga drömmar längre, sover långt ifrån varandra. Hela tillvaron är som att andas genom ett sugrör."

Artikelbild

Eller Zandras inre tankar:

"Om han bara visste vem jag var skulle han springa nu. Om han bara kunde förstå hur snabbt och bestämt jag kan svälta och hur vant jag kan kräkas upp smörkrämiga bakelser när jag gett mig fan på att bli lätt som helium och alldeles perfekt."

Handlingen i boken utspelas i nutid i New York och Linköping. Aktualitet och igenkänning var viktigt, mycket av dialogen sker via mess och Snapchat.

– Det är svårt att hänga med där, så jag var tvungen att kolla med min lillasyster för att få det rätt.

Boken blev färdig i höstas och Donald Trumps oväntade valseger gör den än mer aktuell, menar hon.

– Med Trump blev det ännu tydligare att samhället är på väg åt fel håll. Rasismen accepteras mer och mer i både USA och Europa. Och i Sverige växer SD, det är jättejobbigt.

När vi träffas är Ivana Vukadinovic just hemkommen från en resa till Serbien. Där finns många släktingar, bland annat farfar i Belgrad.

– Jag har tillbringat alla min barndoms sommarlov där och försöker åka dit minst en gång om året. Men det här var första gången som jag tog med min son dit. Mina föräldrar har alltid prata serbiska med honom, så han förstår språket.

Det är också till Serbien hon vill åka för nästa bokprojekt.

– Ja, jag skulle vilja skriva en diktsamling om den kluvna känslan det innebär att både höra hemma och inte höra hemma i två kulturer.