Pia Alfredsson och hennes lillasyster Camilla älskade att bada, och när familjen var på semester i sommarstugan i Brattsbacka utanför Umeå badade de mest hela tiden. Syskonen fantiserade och lekte att de var olika vattendjur, och kunde stanna i vattnet hur länge som helst. En gång blev Camilla biten av en gädda, och leken fick ett abrupt slut med snabb färd till sjukhus.

De här barndomsminnena ligger till grund för Pia Alfredssons första egna bilderbok Plask i plurret, skriven för barn mellan tre och sju år, som kom ut på Linköpingsförlaget Futurum i våras. Pia Alfredsson, nu 33 år och till vardags illustratör och grafisk formgivare, har illustrerat en barnbok tidigare, men det är första gången som hon även står för texten. Och det är ett sprudlande färgglatt äventyr som möter läsaren i Sola och Violas badfantasier, där flickorna ömsom förvandlar sig till krabbor i simglasögon, ömsom till hajar i baddräkt och badring. Förväntning skapas för varje bladvändning - vilka djur ska de förvandla sig till nu? "Friskt, färgstarkt, fantasifullt!" skrev Correns Lars-Ola Johansson om originalbilderna till Plask i plurret på Galleri Kraftverks vårsalong (Corren 13 april 2007).

Bild och text berättar tillsammans
Artikelbild

Det märks att Pia i grunden är illustratör, för berättelsens drivkraft och humor finns till stor del i bilderna.

- Det är bilden som har lockat in mig i skrivandet. Men jag gillar att jobba med båda, och få dem att berätta olika saker. Det finns en tjusning i att få texten och bilden att samspela, säger Pia Alfredsson när vi träffas i hennes och sambon Dani Slipicevics välmöblerade lägenhet i ett ljusrosa stenhus mitt i Mjölby. En intensiv blick från ljusblåa ögon mitt i ett blont hårburr möter mina.

Redan som tioåring när Pia läste "Till vildingarnas land" av Maurice Sendak fascinerades hon av bildtekniken och de murriga färgerna. Och redan då startade insamlingen av ett arkiv av figurer och skisser.

- Jag hade tidigt ett skissblock på nattduksbordet och vaknade ofta upp med idéer. Det kunde vara formen på en näsa, eller en färg. Det var något jag gjorde för att jag tyckte det var roligt. Det var min grej, vissa spelade fotboll, jag tecknade.

Artikelbild
"Barn älskar detaljer"

En av de figurer Pia uppfann som liten var jordgubben med sin fru jordgumman, och de finns nu med i Plask i plurret: på en filt vid vattnet sitter en jordgubbe med hatt och en jordgumma med vit hårknut och dricker kaffe. Pia får mycket av sin inspiration genom att bläddra i gamla skissblock. Och inspirationen saknas verkligen inte - det är gott om nonsensfigurer i Pias bilder, som de två bina som dricker ur en klöverblomma med sugrör eller den solande grodan med bikini och nagellack på tårna.

Artikelbild

- Bilderna berättar själv små berättelser. Barn älskar detaljer och det gör jag också. Jag gillar att få jobba med fantasibilder och släppa loss, skapa nya världar.

Pia kan även skryta med en frilanskarriär som är längre än de flestas. Redan som 15-åring gjorde hon små figurer i cenitlera och sålde till kompisar, och hon fick beställningar på bilder från släkt och vänner. Sedan 2006 försörjer hon sig fullt ut med frilansuppdrag inom illustration och grafisk design, efter att ha prövat en sväng som orginalare på reklamavdelning och grafisk formgivare på en dagstidning. Men det är barnböckerna som är hennes röda tråd.

- Jag försöker jobba så mycket som möjligt med bilderböcker. Det är den mest spännande formen eftersom bilden spelar en så viktig roll där. Man blir i för sig inte stenrik på att hålla på med det. Men man blir rik på annat.

Spännande flytt till Mjölby

Nyligen fick Pia ta emot Mjölby kommuns kulturstipendium, fast hon fick dela det med sambon Dani Slipicevic, som är konstnär och bildlärare. Och det var ett erbjudande om bildlärarjobb till Dani som fick paret att flytta till Mjölby för fyra år sedan.

- Vi hade aldrig varit i Mjölby innan, men vi sa: vi testar! Så det var lite spännande. Men jag trivs bra. Jag är en norrlänning som inte är så förtjust i vintern.

Så det blir inte en vinterbok nästa gång?

- Det vet man aldrig!

Så hur slutar Plask i plurret? På sista uppslaget kommer en nöjd fiskare gående med gäddan i en hink.