Jisses, hur klåfingrig får man vara.

Nu finns två förslag på hur ett medborgarkontor skulle kunna tryckas in i stadsbiblioteket i Linköping.

Det ena går ut på att lägga det i anslutning till dagens generösa entré mot Östgötagatan. Det låter rimligt, så det lämnar jag därhän.

Men det andra gör mig förbannad.

Det förslaget går ut på att stjäla en stor yta av stora bokhallen. Nämligen den delen som vetter mot parken, gymnastikhuset och domkyrkan. Här finns i dag tidskriftshyllorna, läsfåtöljer och en rad studieplatser. Räknar man dem som är ovanpå det runda rummet med östgötasamlingen så finns över 40 av bibliotekets 125 studieplatser här.

Tidsskriftshyllorna har hjulfötter och kan lätt rullas undan, vips blir det då en samlingslokal som rymmer 200 sittande. Men det finns ju en hörsal på bibliotekets andra våning, kanske ni invänder, den duger väl? Jo, den är bra, men har bara plats för 115 personer.

Dessutom - vackrare lokal än det där stiliga hörnet med de höga glasväggarna ut mot parken är svår att finna.

Här spelade Tomas Tranströmer enhandspiano, här talade Åsne Seierstad om "Ängeln i Groznyj", för att nämna två fantastiska arrangemang.

*

När Johan Nyrén från Nyréns arkitektkontor i Stockholm vann arkitekttävlingen om nytt bibliotek efter branden 1996 var vi flera som drog efter andan. Hans förslag hette "Vända sida" och många protesterade mot att entrén skulle flyttas från stadssidan till Östgötagatan, som då var en skramlig bakgata.

Sedan började samverkansgrupper och samtal. Bibliotekspersonal, politiker, tekniker, brukare, alla var med. Arkitekten visade stor lyhördhet kombinerad med fasthet, och ut kom ett bibliotek som vann allas hjärtan.

Snart tio år senare är Linköpings stadsbibliotek en byggnad som står sig.

Den är funktionell. Den är vacker och samtidigt trevlig. Den passar i den känsliga miljön där den ligger granne med slott och domkyrka, ja, den till och med lyfte hela Östgötagatan och vidgade stadskärnan, precis som Johan Nyrén tänkte sig.

Biblioteket är det synnerligen lyckade resultatet av en helhetssyn, inget lappande och hattande.

Hur någon kan komma på idén att skära av en stor del av bokhallen med sitt ljusspel och sina linjer, är obegripligt.

För att uttrycka sig som minister Littorin: Det är ett riktigt skitförslag.

Kasta det i papperskorgen.