Gråtoner mot färgpådrag bildar ett gemensamt konstnärligt sammanhang, tycker Sievert Sjöberg om Passagens utställning med Karin Almlöf och Peter Freudenthal.
Två förhållningssätt ställs mot och intill varandra i den här utställningen. Den som tidigare bekantat sig med konstnärskapen var för sig, kan med fog undra hur mötet faller ut. Hur klarar Karin Almlöfs lågmält dramatiska, lätt upplösta gråtoner av Freudenthals minutiöst beräknade färgpådrag?
Poetisk natur
Jodå, deras verk bildar ett gemensamt konstnärligt sammanhang. Det metafysiska och poetiska hos naturen är ett gemensamt intresseområde för båda utställarna. Och här frigörs öppningar som sänder inviter genom utställningshallen.
Karin Almlöf får sannolikt acceptera jämförelser med sin berömde far, som ju likt hennes medutställare inte skyr intensiva färger. Man kan förstås undra om det är därför, eller delvis därför, som hon valt att utveckla sina naturutforskande visioner i övervägande grå toner? Hur det än förhåller sig, måste man konstatera att hon skapat sin egen plattform. Egentligen är det knappast något i hennes måleri som för tankarna till Bertil Almlöfs.
Almlöfs skimmer
I sin bildvärld kretsar hon kring sjön Striern, dess egenart och historia. Den "bottenlösa", avskärmade sjön producerar dagrar, dimstråk och tecken som finner genklang hos henne. Bilderna har genomgående en påfallande poetisk ton.
Karin Almlöf och sjön hjälps åt att visualisera ett både övernaturligt och jordbundet skimmer, ljust såväl som mörkt, som berättar om den långa utveckling som föregått oss. Laddade ljusanhopningar, som i "Månljus", förmedlar intryck som har förutsättningar att bli bestående.
Bjärt harmoni
Peter Freudenthal lyckas ställa bjärt färgade fält intill varandra så att harmoni uppstår. I förstone kan man förledas tro att hans bilder inte föreställer annat än sig själva, att meningen med dem är att få svårförenliga färger att inte stöta bort varandra.
Avsikter och resultat är dock betydligt mer mångfacetterade än så. I varje klingande färgfält vilar innebörder. Man skulle förmodligen inte kunna avlägsna en enda linje utan negativa konsekvenser.
Högre makt?
En klar poäng med Freudenthals bilder är att var och en kan se vad hon eller han väljer att se. Man måste inte försöka analysera för att få korn på konstnärens ursprungsintentioner. Tolkningspotentialen hos de distinkt avgränsade figurerna lämnar fält öppna för fantasin.
Verket "Forsen" kanske för tankarna till en fors först när man informerats om titeln. Bildernas uttryck skapar en innehållslig bredd. Den vita kvadraten i målningen "In fernen land", kan exempelvis antyda närvaron av en högre makt.