Om det verkligen blir en bra psykiatridebatt efter detta - ja då var aktionen trots allt värd det, skriver Correns kulturchef Åsa Christoffersson i en kommentar.
Det var för väl att Anna Odelldomen blev lite böter och inga hårdhandskar i form av villkorligt.
Precis som Anna Odell själv säger hade det aldrig blivit något åtal om de inte blivit förbannade på sjukhuset. När polisanmälan väl var gjord, av bland andra överläkaren David Eberhard, så var rättens kvarnar tvungna att mala.
Då gick det inte att stoppa rättsprocessen.
Men Odells konstaktion borde inte ha blivit något rättsfall. Det är en moralisk fråga. Inget annat.
Jag fäster mig vid två av alla kommentarer i går.
Först konstnären Lars Vilks, han med Muhammed som rondellhund ni vet, som skriver: "Konsten i domstol, ja då är det härliga tider, strålande tider!".
Vilks berättar att han tjänade bra med pengar de gånger han fällts för att olovligen ha uppfört stora konstverk, till exempel träverket Nimis på Kullaberg. Då fick han 25 dagsböter à 40 kr. "Inga problem, jag signerade dagsböterna och sålde dem för 60 kr styck. Försäljningen gick lysande och jag gjorde därför en lyxupplaga för 250 kr st. Därtill kom att en privatperson hörde av sig och betalade hela bötesbeloppet," meddelar han muntert på Newsmill.
Hans resonemang låter cyniskt - men han har säkert rätt.
Den andra kommentaren om åtalat kommer från psykiatern och författaren Åsa Nilsonne.
Hon håller mig andlöst kvar på sin blogg.
Skriver att hon skäms för polisanmälan "å mina kollegors vägnar, och jag vet att jag inte är ensam om det".
Hon menar att Odell verkligen tillfört något till psykiatridiskussionen och nämner tre punkter:
1 Bältesläggning. "Jag trodde att tillsynsmyndigheten, Socialstyrelsen, hade en fungerande bevakning. Det har de inte".
2. Organisationen. "I Stockholm har politikerna velat centralisera den psykiatriska akutmottagningen, vilket gör att patienter och vårdgivare ofta inte känner varandra och inte heller träffas igen efter den första bedömningen. Detta tror jag är extremt destruktivt både för patienter och personal".
3. "Till sist det som berört mig mest: Anna Odell verkar ha lämnats att själv reda ut vad som egentligen hände den första gången hon togs in".
Anna Odell har ju också fått stöd från RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa.
Tidigare har jag skrivit att jag ogillar Odells aktion, eftersom hon brutit mot den så kallade löftesinstitutionen. Och det får man bara göra i yttersta nödfall, menar jag, när ingen annan metod fungerar och när det man vill belysa/avslöja är mycket viktigt.
Kanske är vi trots allt där nu?
Om det verkligen blir en bra psykiatridebatt efter detta - ja då var aktionen trots allt värd det. Och den onödiga domen, ja, kanske är det som Vilks skriver, den fungerar som strålkastare.
PS. Läs Åsa Nilsonnes blogg på http://www.nilsonne.se/