Jag hade väntat mig mer nerv, både i låtval och arrangemang. Att plattan mer hade färgats av sångerskans dramatiska resa från mörker till ljus. Gärna också att Marie själv hade bidragit med fler egna låtar, hennes ”Sista sommarens vals” tillhör topparna. Maken/producenten Mikael Bolyos bidrar med finstämda, berörande ”Vad vore jag utan dig?”.

I övrigt då? Jo, ett knippe habila låtar, företrädesvis ballader. Med alltför många banaliteter i texterna och med överlastade arrangemang för att det ska kännas okej.

Bäst blir det i avskalade stycken som ”Stjärna som brinner” där kompet består av gitarr och klockspel.

Jag unnar verkligen paret Fredriksson/Bolyos all lycka och framgång, men ”Nu!” är, trots sina kvaliteter, ändå en klar besvikelse.