Världen i dag snurrar runt en ideologisk paradox. Det snackas om vikten av fri rörlighet av kapital, tjänster och arbetskraft. Samtidigt har det sedan början av 90-talet blivit allt vanligare med våld och misstänksamhet mot minoriteter även i samhällen som anses liberala och demokratiska.

Arjun Appadurai har bedrivit omfattande forskning om globaliseringen och dess effekter. "Vredens geografi", som kom på svenska i våras, handlar om de mörkare sidorna.

Att sammanfatta hans teser om varför minoriteter utsätts för våld är inte alldeles enkelt. Han har en egen terminologi med begrepp som han inte alltid bryr sig om att definiera. Teoretiseringsnivån är överlag hög, men resonemangen känns trovärdiga.

Förenklat hävdar han att globaliseringens ideal på olika sätt kolliderar med nationalstatens. Nationalstatens anspråk på suveränitet har allt mer upplösts av globaliseringens rörlighet och flexibilitet.

I takt med att maktlösheten blir tydligare växer osäkerheten både inom statens ledning och hos civilbefolkningen. Rädslan för att bli en av det nya globala systemets förlorare är stor.

När suveräniteten på olika områden förloras försöker vissa hålla fast i fiktionen om ett avgränsat "folk" som ett sista halmstrå. Minoriteten tycks då plötsligt vara det som står i vägen för en homogen folkgrupp. Där globaliseringen är ansiktslös och abstrakt verkar minoriteten tydlig och konkret. Våldet och trakasserierna skapar både ett tydligare "dom" och ett mer sammanhållet "vi". Våldet gör kort sagt en svårtolkad globaliserad värld till något "begripligt" och "hanterbart". I extremfallet uppstår det Appadurai kallar för "predatoriska identiteter" som förutsätter utrotandet av andra.

Att våldet mot minoriteter ökat under senare tid framstår som en produkt av den ovisshet och osäkerhet som skapas i spåren av globaliseringen, något som också förstärkts avsevärt av terrorismen.

Orsaken till rasismens tillväxt i så skilda samhällen som Rumänien, Rwanda och Sverige är vad Appadurai kallar för "det dubbla trycket på nationalstaten". Dels måste de nationella marknaderna öppnas för utlandsinvesteringar. Dels ska stödet till de nationella minoriteternas kamp, genom hänvisandet till mänskliga rättigheter, hanteras.

Det enda verkliga fall Appadurai går på djupet i är våldet mot muslimer i Indien. Detta, menar han, är en nyckel till förståelse för hur andra minoriteter behandlas runt om i världen.

Bristen i boken är att så få verkliga fall närstuderas. Ändå ger oss Appadurai en samling redskap. Att använda och tillämpa dem blir en uppgift för den som vill förstå situationen i enskilda länder.