Olof Berg: Jag känner ändå ingen i Norrköping

Vulkan

Olof Berg, 35-åring från Linköping, är något så ovanligt som en bloggare med ambitioner utöver att skriva för de närmast sörjande. När han nu ger ut novellsamlingen "Jag känner ändå ingen i Norrköping" på förlaget Vulkan renodlar han det som är hans bloggs signum framför andra: underifrånperspektivet, blicken på Linköpings bortvända sida och på stadens trasiga invånare, kretsande kring krogarna och kvartarna. Saker kallas vid sina rätta namn. Restaurangen Hamlet får heta Hamlet och så vidare. Och om man som jag gick på dagis i Ekholmen så vet man precis vilken ekdunge Olof Berg skriver om.

Alkoholen och drogerna flödar boken igenom, aggressiviteten ligger ständigt på pass under ytan. Det är berättelser om olyckliga människor. Men det är levande. Ibland beskrivs en tydlig missbrukarproblematik, ibland handlar det mer om svårigheten att i den begynnande medelåldern få ihop det så kallade livspusslet. Fast det handlar aldrig om räntans variationer eller villaprisernas utveckling, precis. Snarare om huruvida krogliv och familjeliv låter sig förenas.

Jag tycker om respektlösheten och bristen på litterär rädsla i novellerna. De knyts samman på ett ambitiöst sätt, går i varandra och saker blir belysta från olika håll.

Här finns med andra ord både ambition och passion, och det räcker ganska långt.

Adressen till Olof Bergs blogg är http://olofberg.blogg.se/