Underbart är kort? Nå, lång är den inte, Karin Stensdotters berättelse om hur gammal möter ung under några stillsamt eftertänksamma dagar som får minnet att dansa långdans genom tiden och rummen. Människor, nära och kära, passerar revy. Glömda färdigheter gör sig åter påminda, och glädjeämnen och sorg får sitt, samt det faktum att livet till slut ändå måste tillåtas att fortgå. Tills cirkeln äntligt sluts.

Flanören och före detta fotografen Gertrud bor sedan många år i Paris. En ensam änka som fortfarande lagar sin mat med omsorg, medan regnet hänger i luften som en fin grå silkessjal, och det dagliga glaset portvin och Le Monde på kvartersbaren ingår i de fasta rutinerna.

Så får hon besök av sin nioårige släkting Harry (döpt efter H Potter) från Sverige, och vanorna får ett avbrott som öppnar ögonen på nytt. Riktar in sig med andra vinklar på det helt nära; på pojken, staden och duvorna, maten - och på det förgångnas avlagringar.

Artikelbild

En fint stämd roman, vemodig och retuscherat mjuk i kanterna, trots författarens tilltagande förkärlek för medvetet fina formuleringar.

Inte en oerhört underbar roman, men ändå rätt god.

MARGARETA WIMAN