Sara bor tillsammans med Johannes och det är alltså han som hasar runt hemmavid i sina trygga tofflor. Båda har de jobb och verkar ha allt de praktiskt behöver. Men tryggheten och vardagen skaver i Sara. Sara lever ett liv hon inte vill ha och plågas allt mer av sömnlöshet. Kontorsjobbet är trist, kollegorna rapar plattityder, Sara blir hemma allt oftare från sitt arbete, sitt vikariat som hänger löst på grund av frånvaron. Den unga kvinnan ser sig och sitt liv utifrån, som en betraktare. Hennes liv kan sägas passa henne lika illa som den luciasärk från föregående års firande hon som barn försökte klämma sig in i den 12 december. Depressionen förmörkar hennes tillvaro, en utlandssemester med Johannes känns halvlyckad (brännsår i solen), en otrohet på fyllan hemma kan inte väcka henne, inte heller en graviditet hon håller hemlig för sambon. I boken får vi också följa delar av Saras barndom. Moderns har också hon varit deprimerad, Sara är bekant med att inte passa in (vara för tjock och få bröst "för tidigt") och alltihop tillsammans med föräldrarnas skilsmässa, visar att hon i själva verket i hela sitt liv verkat mer eller mindre olycklig.

Elin Grelsson är född 1983 och gör här skönlitterär debut. Det är en hyfsad sådan, som väl fångar vilsenheten i en ung människas själ, en tjej som inte verkar sakna någonting men som i själva verket saknar allt. Hunger på livet.