En människas liv är alltid en berättelse om även samtidens historia, relationer och personer.

Anna Petri föddes i Linköping 1883 och dog där 1964. Som barn drabbades hon av reumatism. Föräldrarna skickade henne till den tidens experter vid Sophiahemmet i Stockholm, dit hon kom medförandes sina dockor och "Fänriks Ståls sägner".

Sjukdomen gick hårt åt henne. Men kärleken till böcker och deras författare blev den värld där hon upplevde rymd och frihet.

Hon blev en uppskattad recensent på Östgöta Correspondenten och nära vän till författare som Ellen Key, Verner von Heidenstam och Karin Boye. Anna Petri författade också själv böcker som fick viss framgång och uppmärksamhet.

Kusinbarnbarnet till Anna, Gunnar Petri, har nu skildrat hennes liv i en varm och fängslande biografi, med många citat från brev och texter.

Det är en gripande berättelse om hur en ung svårt sjuk flicka med böckernas hjälp hittar sin plats i livet och dessutom blir en betydelsefull person för samtidens författare. Mest gripande är kanske den vänskap hon fann hos Karin Boye, som också blev djupt berörd av Anna.

Efter Verner von Heidenstams död tog hon aktiv del i kampen för att Kate Bang skulle få återvända till Övralid.

Gunnar Petris biografi över sin anförvant blir en resa i svenskt och östgötskt tidigt 1900-tal med alla de politiska ställningstaganden som gjordes kring unionsupplösning, världskrig och nazism.

Det är en enkel men mycket underhållande biografi. Och djupast finns där en berättelse om en stark kvinna som överlevt den tidiga separationen från föräldrar med lång sjukhusvistelse i ensamhet och smärtsam behandling.

På något sätt besannade hon den danska författarinnan Karen Blixens ord: "Allt lidande kan bli buret och det finner sin plats i en berättelse. Eller om du berättar en historia om det". Det är böckernas sällsamma kraft.