Det händer då och då att en debutant stiger fram som en helt färdig författare - berättartekniskt skicklig och stilsäker. En sådan är amerikanska Margaux Fragoso (född 1980). Kanske skulle man rent av kunna säga att hon med sin självbiografiska "Tiger, tiger" öppnar ett helt nytt kapitel i skildrandet av en pedofil och hans offer.

Margaux är bara sju år när hon träffar den femtioettårige Peter. I samma stund de möts inleder Peter en långsam förförelseakt, där han använder sig av allt det som kan få en liten flickas ögon att lysa; glass och kakor, husdjur, sagor, upplevelsen av att vara i världens centrum, att vara någons allra mest dyrkade lilla prinsessa. Allt det som Margaux saknar i sitt hem där en dominant och kolerisk pappa härskar över en psykiskt skör mamma.

Peter får Margaux att älska honom. Därefter inleder han sina sexuella krav. Förhållandet kommer att vara i femton år

Gestaltning är en av Fragosos stora styrkor. Hon beskriver inte, hon gestaltar hur Peters rum blir Margaux tillflykt i världen, hur han formar henne till en alltmera sexualiserad varelse, hur hon drar sig undan sina jämnåriga och den manipulative Peter blir hennes ende vän och bekräftare. "Om inte Peter såg mig, om inte han avgudade mig, hur kunde jag då finnas till?"

Jämförelsen med Nabokovs klassiska "Lolita" ligger naturligtvis nära till hands, inte minst i speglandet av det intrikata makt- och rollspelet mellan offer och förövare. Boken skildrar också med stor insikt de motstridiga känslor som rör sig mellan mannen och barnet. Hur underligt det än kan låta är berättelsen skriven med ett slags kärlek. Men också med vrede, avsky och sorg över en förlorad barndom. Och han som stal den, förövaren, han kläs just av denna kärlek av inpå bara skinnet och framstår som en djupt skadad, självömkande man för vilken man knappast kan känna annat en ett slags äckelblandat förakt.