Peter Handberg söker sin far i romanen ?Skuggor". Själva ansatsen att efter faderns död försöka för stå vem han var innebär också att det som följer är ett slags försoningsarbete.

Fadern, Bengt, försvann till stora delar ur sina båda söners liv efter en uppslitande skilsmässa där föräldrarnas kärlek vändes till hat och förakt.

Kontakten var sedan sporadisk och hela tiden med ett stort avstånd mellan Peter och fadern.

Bengt var nyckfull och hård, ogripbar till sin person, men också med en gåtfull livsstil präglad av en lyxig yta och med aldrig realiserade stora planer på en banbrytande uppfinning. Peter, å sin sida, höll en medveten distans.

När fadern dör flyttar Peter in i hans lägenhet för en period, tömmer barskåpet, övertar hans kostymer och besöker de fina krogar där Bengt var stamgäst.

Det är ganska bisarrt och man undrar ibland vem som egentligen är den största gåtan, fadern eller sonen.

Det hör till bokens egenart att en del inslag verkar göra en reva i den annars dominerande realismen - man vet inte riktigt vad man ska tro, och det är mycket effektfullt.

Peter Handberg lyckas med den synnerligen goda kombinationen av klart och precist språk, enkelhet i det yttre skeendet och en gåtfullhet i bokens innersta väsen som gör att den hela tiden är angelägen.

Vad jag kan förstå baseras boken till stor del på Peter Handbergs uppväxt. Men detta är inte litteratur som behöver snylta på verkligheten för sin legitimitet.

Den står stark som en i bästa mening litterär och mänsklig text alldeles oavsett den faktiska bakgrunden.

Daniel Erlandsson