Ni kanske har tänkt ungefär som jag. Den här svenska dokumentärfilmen "Bananas" av Fredrik Gertten, som fick hela fruktjätten Dole att ruttna ihop, den borde man ju se. Sedan har det inte blivit av. Förrän i torsdags, då den visades i SVT.

Det är en viktig historia om giftbesprutade bananer och arbetare i Nicaragua som skadas för livet. Jag greps direkt, både av själva historien och Gerttens komplexa sätt att berätta med komplikationerna kvar mitt i hjälteporträttet av den kaliforniske advokaten Juan Dominguez.

I morgon visar SVT fortsättningen, "Big Boys gone bananas!". Om ettan är väldigt bra, så är tvåan fantastisk. Här berättar filmarna om hur Dole stämmer dem, Gud och resten av världen om de inte drar tillbaka film 1. Storyn bygger på ett bedrägeri, påstår Dole, rustade till löständerna med alla dyra amerikanska advokater och smarta PR-byråer som finns.

Men det lilla skånska filmbolaget med fyra anställda står på sig. Och det vänder, sakta, sakta händer det ena efter det andra. Sådant som jätten Dole inte kunde drömma om. En bloggare i Malmö skriver att han inte vill ha Doles fruktsallad hos Max hamburgare, det sprider sig, Max drar in fruktsalladen. Icas kunder klagar, de vill inte köpa Doleprodukter, eftersom fötetaget stämt en svensk filmare. Sveriges riksdag tar ställning för yttrandefriheten och visar filmen.

Slutet vet ni säkert redan, det blev en stor nyhet hösten 2010 när det i själva verket blev så att Dole fick betala 1,4 miljoner i skadstånd till Fredrik Gerttens filmbolag.

Jag ringde Fredrik Gertten i går. Han hade nyss varit i Nya Zeeland och Australien och visat filmen, nu befann han sig på filmfestival i Sydkorea, på en larmig regissörslunch, så det blev ett skrikande men trevligt telefonsamtal mellan Linköping och Seoul.

"Big boys gone bananas" kom ut 2011. Vad har hänt sedan dess?

- Egentligen ingenting, vi vet att Dole har sett filmen, de hade folk redan på världspremiären i Amsterdam har jag fått höra. Men de verkar vara kloka nog att ha fattat beslutet att inte jaga oss mer.

Däremot så har filmen blivit en världssuccé och Fredrik får åka världen runt och visa den.

- Redan "Bananas" visades i mer än 50 länder, men det här verkar få en ännu starkare resa, hojtar han i telefon.

Vilken gräsrotstuva var det som välte lasset till sist, tror du?

- Det är en kedja av händelser som hänger ihop. Man ska inte glömma Sveriges riksdag. Och Max hamburgare förstås. Sedan blev det svårt för handlarna att bagatellisera historien. För Max var det inte något stort ekonomiskt beslut att dra in fruktsalladen, men för handlarna är bananer en mycket stor och lönsam produkt. I en vanlig Ica-butik står bananerna för en procent av omsättningen. Så det är en affär som de inte vill vara utan.

Dole drog tillbaka sin stämning, men besprutade bananer fortsätter att säljas. Gör du någon fortsättning om världens fruktproduktion?

- Nja, varje film är en passning vidare till journalister att fortsätta göra det här jobbet. Och jag hoppas också att människor, nu när filmerna visas i SVT, fortsätter att ställa frågor i sina lokala butiker.

Jag säger - om ni inte sett "Big boys gone bananas", gör det på torsdag! Förutom allt annat så är den spännande. Och missa inte slutet.