Jim Carrey är bra i seriösa roller. Det lär vara lättare för en komiker att ta steget till tyngre roller än för en dramatisk skådespelare att framgångsrikt byta till humoristiska roller.
Jim Carrey är bra i seriösa roller. Det lär vara lättare för en komiker att ta steget till tyngre roller än för en dramatisk skådespelare att framgångsrikt byta till humoristiska roller. Vem vet, det kanske stämmer. Hur som helst gör Jim Carrey ett välspelat och skrämmande porträtt av en man som går från stabil och lättsam familjefar till någon nära gränsen för mental härdsmälta.
Tung förbannelse
En serie slumpmässiga händelser leder Walter (Carrey) till en kantstött och blodröd bok med titeln "The Number 23". Den handlar om en polis som tror sig drabbad av en förbannelse kopplad till numret 23. En förbannelse som i slutänden driver den olycksalige till mord och död. Walter hittar likheter mellan sig själv och polisen och blir allt mer besatt, plötsligt finns talet 23 överallt i hans liv.
Virginia Madsen ("Sideways") är fantastisk i rollen som Walters fru. Tillsammans med Carrey höjer hon filmen flera snäpp och gör den sevärd. Och det är inte att säga lite för "The Number 23" är lastad med ett par element som är svåra att acceptera. Tyngst är själva förbannelsen som är väldigt nära att bli direkt skrattretande. Karaktärerna gör också vissa märkliga val, vem skulle till exempel ta med sig tonårssonen på spaning efter en knivmördare?
Men jag tycker ändå att regissören Joel Schumacher gör det bästa av omständigheterna och har fått till en spännande film.
Vem håller i kniven?
Berättelsen kryper under skinnet, bitvis är den precis så nagelbitande otäck som en lyckad psykologisk thriller ska vara. Man hålls på halster och inte vet vad som ska hända härnäst eller vem som håller i kniven när det händer.
Karin Larsson