Det finns likheter mellan "Illusionisten" och fantastiska "The prestige" som gick upp i Sverige i julas, men det finns också likheter mellan revisorn som trollar bort tulpaner på företagets julfest och Joe Labero.

För där "The prestige" fick oss att kippa efter luft och använda bortglömda delar av hjärnan sitter vi - precis som på julfesten - mest och nickar avmätt åt "Illusionisten" och tänker på att när den väl slutat så kanske vi kan ta oss en öl.

Edward Norton spelar Eisenheim, magiker i sekelskiftets Wien. En kärlekshistoria för honom in i kretsarna kring kronprinsens hov och utvecklas till ett svartsjuke- och maktdrama. Med trolleritricks. Lite väl fantastiska trolleritricks. Efter "The prestige" kunde vi diskutera i timmar vad vi egentligen hade sett, hur de olika illusionerna genomfördes. I "Illusionisten" tar det en minut att konstatera "Jahapp, snubben har superkrafter".

Visserligen blir filmen bättre under sin andra hälft, men då är det ju så dags.

Sedan är det en stor besvikelse att manligt självbelåtet säga till bänkgrannen efter filmen "Jag fattade twisten direkt" och få svaret "Jag också". Det var alltså inte jag som var smart, det var filmen som var korkad. (TT Spektra)