Filmen har egentligen varit en del av Shane Meadows liv sedan födseln. Hans pappa döpte honom trots allt efter huvudkaraktären i "Mannen från vidderna". Därefter har Shane Meadows varit ett engelskt filmhopp ända sedan han långfilmsdebuterade för tio år sedan med "Dygnet runt". En regissör som utvecklas imponerande med varje ny film. Engelska filmfans ser honom som Ken Loachs självklare arvtagare. Nu, när han gör en film inspirerad av sin egen barndom har han nog lyckats lämna epitetet "ung och lovande" bakom sig.

"This is England" följer den unge killen Shaun i början av 80-talet. Han har förlorat sin pappa i Falklandskriget och är ensam och mobbad i skolan. Det är då han får kontakt med skinheadkulturen. Först genom den äldre Woody som står för den ursprungliga och icke-rasistiska varianten av denna arbetarklasskultur. Sedan, genom Combo, kommer han i kontakt med den nationalistiska och främlingsfientliga avart som förmodligen är vad de flesta tänker på när de hör ordet "skinhead".

Ett av de verkligt lyckade greppen med "This is England" är hur Shane Meadows ställer dessa två fadersgestalter mot varandra; den snälle men passive Woody mot den hatiske men handlingskraftige Combo. Det är ett grepp som lyfter filmen från att vara enbart en nostalgisk uppväxthistoria. Det handlar om att ställa då mot nu och Falklandskrig mot Irak i ett försök att visa att historien fortsätter. Vi måste alltid ta ställning, göra val och ständigt växa upp, om och om igen.

Om man själv minns mycket från tiden som skildras i "This is England" gör det säkert filmen bättre, men det betyder absolut inte allt. Det är en stark film som har något att ge även de som inte har koll på Thatcher, Ben Sherman eller Oi!.