Anthony Hopkins tar för andra gången i karriären på sig skurkkostymen och spelar, precis som när han gör finsmakaren Hannibal Lecter, en man med ett oklanderligt yttre och ett skitigt inre.

Ted Crawford är en framgångsrik ingenjör med ett pampigt hus och en vacker hustru, men frun vänstrar och Ted brinner av svartsjuka. En dag plockar han därför helt sonika fram pistolen och skjuter henne. Efter det ringer han polisen, erkänner hela saken och därmed borde det vara en smal sak att skicka honom i fängelse. Det anser åtminstone åklagaren Willy Beachum, en ung streber som nonchalant åtar sig fallet medan han mest planerar för sitt nya jobb hos fina advokatbyrån.

För sent inser Beachum att han dragits in i, eller snarare valts ut till, ett fall som är allt annat än enkelt.

"Bristande bevis" är en elegant thriller där historien gång på gång drar i väg i nya riktningar. Att bitarna faller på plats lite för enkelt får man ha överseende med. I vilken thriller eller deckare gör de inte det?

Framför allt är det här en drabbning mellan två skarslipade hjärnor och två skickliga skådespelare. Att Anthony Hopkins kan spela godmodig farbror och satan på en och samma gång det vet vi sedan tidigare. Hans tunga auktoritet matchas fint av stjärnskottet Ryan Gosling som spelar med mycket tystnad och små skiftningar i mimiken.

Inget ont om intrigen i "Bristande bevis", men det är spelet mellan Hopkins och Gosling som gör filmen till något mer än en dussinthriller.

Gustav Borg