"Rallybrudar" är en film som köpt feelgoodgenrens formulär 1A rakt av. Två huvudpersoner, som är så olika varandra som möjligt, kämpar för att nå sina drömmars mål. Omgivningen är oförstående, till och med fientlig. Intriger och olyckor sätter käppar i hjulen, men "mot alla odds" segrar rättvisan och alla blir löjligt lyckliga.

Konceptet är irriterande, men på samma gång så försåtligt mysigt att man (nästan) sväljer förtreten.

Lena Koppel har placerat sin story i Värmland, ett rallyparadis med slingrande grusvägar, dit veterinärassistenten Ulla (Eva Röse) kommer på 60-talet. Hon har farten i blodet, en grymt tung högerdoja och drömmer om att få tävlingsköra. I hennes rallybil blir familjeflickan Birgitta (Marie Robertson) kartläsare. Om Ulla är kaxig är Birgitta mesig - ett konstnärspretto som drömmer om Paris och alldeles för lätt blir åksjuk.

Resten av ensemblen skriker feelgood: Claes Malmberg, Maria Lundqvist, Janne "Loffe" Carlsson... say no more. Och självklart segrar Ulla och Birgitta över jantelagen, om än i en klyschigt rosafärgad Amazon.

Mysfaktorn räcker trots allt nästan ända fram till en betygstrea. Men att ingen, utom urstockholmaren Johan Hedenberg, talar värmländska i en film som så tydligt utspelas i Värmland, är i sig skäl nog för ett rejält poängavdrag. (TT Spektra)

Sara Ullberg