Det började när Jonas Mosskin lämnade Östersund för att plugga till psykolog i Stockholm. Där startade han filmklubben "Psykologer tittar på film", som började med några få intresserade i en källare.

Efter två år har filmklubben vuxit och avancerat till Kulturhuset där det numera kan vara svårt att få biljett. Men det är fortfarande Jonas Mosskin som driver klubben.

- Jag väljer filmer som jag funderat mycket på. Och så bjuder jag in en psykolog eller psykiatriker eller psykoanalytiker för att diskutera den efteråt, förklarar han.

Under ett seminarium vid filmfestivalen Flimmer i Norrköping är det psykologen och forskaren Karin Osvaldsson från Linköpings universitet som är gäst. Filmen vi ser heter "Song sung blue" och är en amerikansk dokumentär om artistparet Lightning & Thunder. Den är fascinerande. Han - Lightning - är Vietnamveteran och nykter alkoholist när han träffar Claire, som blir Thunder. Hon sjunger Patsy Kline, han helst Neil Diamond.

Tillsammans turnerar de mestadels i mellanvästern och får en allt större publik. Deras största stund är en spelning med Pearl Jam inför 30 000 åskådare. Sen går det åt helvete. Thunder blir av med benet i en olycka och gigen blir mer och mer tunnsådda.

Efter filmen handlar samtalet om sanningar och livslögner, om att inte vara någon om man inte är Någon, om att drömma om ett annat liv och att dra in andra i den drömmen. Vi pratar om barnens roll i familjen, vi pratar om det etiska elller oetiska i att låta kameran zooma in fettvalkar, pormaskar, benstumpen.

Mosskin och Osvaldsson resonerar och publiken - ett tjugotal - lägger sig i, argumenterar och ställer frågor. Det blir extra intressant eftersom folk har så olika utgångspunkter: någon är själv psykolog, någon är filmvetare, men de flesta är vanligt folk som gillar film

"Psykologer tittar på film" är ett kul koncept. Ta det gärna till Linköping också.

Jonas Mosskin bloggar på http://mosskin.se

På www.songsungblueblog.com hittar du mer om filmen "Song sung blue"