Regissören Baz Luhrman vill göra en vår tids "Borta med vinden" fast i Australien. Det är pampiga vyer och en kämpande gård på landet.

Nicole Kidman spelar Scarlett O’Hara-karaktären lady Sarah Ashley som är fåfäng och fjompig men som tvingas kavla upp ärmarna och odla tjockt skinn på näsan för att överleva och rädda gården. Där finns flera paralleller mellan filmerna. Men istället för att bli en tidlös klassiker är "Australia" bara snyggt filmad och löjligt lång.

Speltiden används inte på ett bra sätt och handlingen känns väldigt splittrad. Under filmens två timmar och fyrtio minuter hinner den transformeras till en mängd olika filmer. Den första timmen kunde vara barn- eller familjefilm med allt överspelande och fjantande. Skådespelet är som taget ur valfri 40-talsbuskis där fruntimret blir rasande när de vilda karlarna slåss så hennes resväskor går sönder och skickar underkjolarna flygande genom luften. Jag trodde knappt mina ögon.

Sedan kommer det storslagna western-äventyret. Lady Sarah följer med den stilige kofösaren (Hugh Jackman) och gänget ut på den australiska slätten. För att rädda ägorna ska boskapen föras till kuststaden Darwin och säljas till armén. Det är skenande hjordar och närbilder på skurkar som skrattar ondskefullt när de lyckas genomföra sina elaka planer.

De sista fyrtio minuterna är min favoritdel. Krigsfilmen. Andra världskriget rasar och japanerna anfaller Darwin med stridsflygplan. Äntligen slipper vi allt överspelande. Men det var definitivt inte värt besväret att se de första timmarna för att få se sista delen.

Lägg därtill en mängd sidohistorier som den om hur illa aboriginerna behandlades i Australien och om den söta pojken Nullah (Brandon Walters) som Sarah Ashley träffar och tar hand om. Det blir på tok för mycket. "Australia" är illa berättad och saknar all trovädrighet. Men om dina krav inte är högre än att en snygg film duger är det bara att köra i vind.

Karin Larsson